Medieval ”blowjob”….

I samband med att jag skulle bygga ett förråd för mina bågskyttegrejer behövde jag spränga
bort lite berg.

Detta nämnde jag för en jobbarkompis. Varvid jag får mig till svar..
- Men du är ju en sån där medeltidsnörd! Du kan väl inte spränga. Du skall väl elda på berget?
Hmmm? Det där satte sig i skallen på mig. Kunde inte släppa tanken.
Så, det var bara att sätta igång. Samla ihop allt som kunde tänkas brännas. Byggbråte, grenar, ris, allt. Bergsknölen sluttade nedåt så jag fick börja med en stödplåt. Annars hade elden sakta vandrat nedåt. Sedan staplades brandmaterialet. Inte för högt. Hellre elda länge än en jättebrasa. Då går mer värme ner i berget. Elden tändes tidigt på förmiddagen. Och underhölls ordentligt med bränsle. Gården blev välstädad på köpet. Allt som kunde eldas, eldades.



Fram mot eftermiddag/kväll hade jag också bunkrat upp ordentligt med vatten.
Jag rakade undan dom sista bränderna och glöden som var kvar. Sen var det till att vattenbegjuta berget. Massor med vatten. Otroligt vad ånga det blev! Lokal dimma på Torsö….

Efter en stund hörde man hur det knäppte och lät från berget, förutom fräsandet från vattnet.
Jag fortsatte att hälla på vatten till dess att det var tyst.
Nu var det slägga som gällde. En 4.5 kg. och en 8 kg. slägga, dunkade på berget fint.
En del av berget flagade av i skivor. Lite längre ner blev det grus av berget.
Det gick fort nu att knacka sönder det. Det sista spräckte jag med slägga och kilar. När mörkret föll var jag klar.

Fantastiskt. Det var effektivt. Det var tyst, ingen explosion. Och gården blev som sagt väldigt städad. Och det var kul! Och det var historiskt korrekt. Kändes bra. Synd bara att man inte hade 1400-talspaltorna på sig….

George Weiland.