tisdag 15 februari 2011

Medieval ”blowjob”….

I samband med att jag skulle bygga ett förråd för mina bågskyttegrejer behövde jag spränga
bort lite berg.




Detta nämnde jag för en jobbarkompis. Varvid jag får mig till svar..
- Men du är ju en sån där medeltidsnörd! Du kan väl inte spränga. Du skall väl elda på berget?
Hmmm? Det där satte sig i skallen på mig. Kunde inte släppa tanken.
Så, det var bara att sätta igång. Samla ihop allt som kunde tänkas brännas. Byggbråte, grenar, ris, allt. Bergsknölen sluttade nedåt så jag fick börja med en stödplåt. Annars hade elden sakta vandrat nedåt. Sedan staplades brandmaterialet. Inte för högt. Hellre elda länge än en jättebrasa. Då går mer värme ner i berget. Elden tändes tidigt på förmiddagen. Och underhölls ordentligt med bränsle. Gården blev välstädad på köpet. Allt som kunde eldas, eldades.



Fram mot eftermiddag/kväll hade jag också bunkrat upp ordentligt med vatten.
Jag rakade undan dom sista bränderna och glöden som var kvar. Sen var det till att vattenbegjuta berget. Massor med vatten. Otroligt vad ånga det blev! Lokal dimma på Torsö….




Efter en stund hörde man hur det knäppte och lät från berget, förutom fräsandet från vattnet.
Jag fortsatte att hälla på vatten till dess att det var tyst.
Nu var det slägga som gällde. En 4.5 kg. och en 8 kg. slägga, dunkade på berget fint.
En del av berget flagade av i skivor. Lite längre ner blev det grus av berget.
Det gick fort nu att knacka sönder det. Det sista spräckte jag med slägga och kilar. När mörkret föll var jag klar.
Fantastiskt. Det var effektivt. Det var tyst, ingen explosion. Och gården blev som sagt väldigt städad. Och det var kul! Och det var historiskt korrekt. Kändes bra. Synd bara att man inte hade 1400-talspaltorna på sig….

George Weiland.

Bältesväska

Efter att ha avundsjukt sneglat länge på Robins väska bestämmde jag mig. Det var dags. Nu gör jag en. Min gamla är nästan år gammal nu och mogen för pension.


En snabb inventering av läder och skinnförråd. Ett passande spänne införskaffades redan i somras på bågskyttetävlingen i Varberg. Några skisser senare börjar det ta form. Bestämmer också att nu är det tillfälle att pröva en ide. Det vanliga tillvägagångssättet är ju att man vändsyr väskan. Gärna med en bes. Det är ett praktiskt sätt att sy sömmen. Det blir starkt och snyggt. Men…. Inuti blir det en hård ful valk. Helhetsformen för väskan blir lite störd av detta ”veck” i den yttre läderytan . Tänk att göra en slät söm, som mjukt följer väskans form. En söm med lädret kant i kant? Nja, inte här kanske. Det blir för dålig stabilitet. En överlappande dubbelsöm, med skärflade kanter? Yeas!

Nu skall lädret skäras till. Snål som jag är försöker jag spara på lädret och använda bitar som ligger så nära det färdigskurna det går. Det innebär i det här fallet att väskans bakstycke och lock skärs från två olika läderstycken. Med påföljd att en extra överlappning måste till. Den läggs på baksidan lite diskret. På plussidan ger ju den extra styvhet/stabilitet till väskan. Robins väska har två skinnpungar påsydda på framsidan. Mycket praktiskt. Jag har lite hjortskinn kvar. Det räcker till båda påsarna. Sidor och bakstycke sys ihop först. Inga problem. Med lädret lite fuktat går det bra att ”dra” med sig så en vacker kurva bildas. Nu till framsidan. Först sys påsarna fast. Och remmen till spännet förstås. Sen är det dags. Detta blir knepigt. Jag syr växelvis. Det är ju två parallella sömmar, sida vid sida. Först halva väskans sida på höger sida. Sen på vänster sida . Men nu syr jag hela vägen runt. Därefter syr jag resten av höger sida. Precis som baksidan syr jag med lädret fuktat. Kanterna är också skärflade. DVS. dom tunnas av ut mot kanten. Med en liten hyvel som jag egentligen har gjort till pilmakeriet går det lätt som en plätt! Skärflingen är ca. 12 mm bred och går ner till ca. 1.3 mm. Lädret ”dras” med så att samma mjuka kurva bildas på framsidan. Sist sys ett kantband av tunt älgskinn på lockets kant. Nu till ”magin”!

Att forma läder har alltid fascinerat mig. Med fukt, värme och tryck kan man åstadkomma otroliga saker med läder. I det här fallet använder jag fuktig sand och värme. På så sätt får jag den rätta bulligheten på väskan.
Lädrets ”grisskära” färg tilltalar inte mitt öga. Jag är också road av att åldra mina saker. Dom får gärna se ut som om dom har varit med ett tag…….
Vax och olja är huvudingredienserna i denna process, plus lite annat jox.
Ja, det blev en väska. Tycker nog fortfarande att Robins är snyggast, men det här var kul.

Nu vidare till nästa projekt.

George Weiland

lördag 5 februari 2011

Höst-/vinter rapport.

Intet nytt på Sebastian fronten… Jo då! Det knåpas på i de små mörka stugorna i vinterlandet i skenet av den öppna spisen. Men först en uppdatering om vad som hänt under hösten och vintern. Första helgen i september var det som vanligt dags att besöka Stigmänns Möte, en privat sammankomst som anordnas årligen i Tiveds skogarna av Weiland. Årets möte bjöd på roligt skytte(i form av royal round, jaktstig, clout och för de som orkade springa runt i natten: boffer), god mat och trevligt sällskap. Som det brukar vara alltså! En liten tävling hölls också och om jag inte minns fel så var det jag som vann.

Helgen efter det var det dags förmig, Susanna och Jonas med sonen Vilmer att bege oss till Söderköpings gästabud. Ett arrangemang som jag tror levde upp till allas våra förväntningar. Vi möttes upp på lördag morgonen och träffade snart kända ansikten i form av Hasse Tveskägg (som då nyligen blivit inrekryterad i kompaniet), Lars som vi träffade i Varberg och i Skåne på 3d jakten och annat löst folk från Albrechts bössor och Carnis. Marknaden bjöd på mycket roligt att kika på men höjdpunkten på dagen var ändå Yngve Trötts bågskytte tävling. Tävlingen hölls av Ola P(som har samma tänk som oss i kompaniet om bågskytte) och var en rolig sådan.

Den var uppbyggd av flera stationer som man sköt på och allt gjordes upp i en final av desom hade bästpoäng från grundomgången. Mycket roligt skytte bjöds det på och jag kom segrande ur grundomgången men föll i finalen som var papegojskytte. En gammal gren som går ut på at träffa en papegoja som sitter ca 5-7 m(?) upp i luften. Besviken på mig själv men ändå nöjd gick vi vidare och såg på fältslaget som Carnis och Albrechts bössor annordnade.
En perfekt avslutning på en perfekt dag.

Men nu till lite vinterpyssel. Denna vintern har jag försökt hyvla egna pilskaft till min nya 110 lbs Warbow och det har gått hyfsat bra. Har hittills gjort en uppsättning med lätta flight pilar i asp som är barreled (tjockare på mitten) och chested (tjockare ca 2/3 från spetsen). Har också gjort ett par jakt pilar och en bunt som är bob-tailed (tjockast längst fram) som skall förses med tunga pansarbrytande spetsar och tudor bodkins. Materialen i dessa är asp, poppel och björk och de med tudor bodkins kommer vara klassade som EWBS Livery arrows.

Jag har också haft en del syprojekt under hösten och vintern och lagom till Söderköpings gästabud hade jag sytt klart två huvudbonader till Susanna som syns på bilden här till höger.

Efter det letade jag efter ett lämpligt tyg till en påsmössa men det var svårt att hitta men som tur var så kom min kära mor hemsläpande med ett perfekt ylletyg som hon hade hittat på en loppis för 15kr. Det var så bra så jag bestämmde mig för att sy en struthätta med knäppning också. Det projektet jag nu pysslar med är ett par nya svartahosor. De jag haft förut har varit fusksydda och med det resulterat i dålig passform.


På bilden här syns överst min ny warbow av Steve Stratton. Under den Struthättan och påsmössan. En salig blandning av alla nya pilar, ett hosben och ett fynd jag gjorde på en antikaffär, en triss fottanglar som minst är från början av 1800-talet.

Allt för den här gången / Robin.