Bältesväska

Efter att ha avundsjukt sneglat länge på Robins väska bestämmde jag mig. Det var dags. Nu gör jag en. Min gamla är nästan år gammal nu och mogen för pension.


En snabb inventering av läder och skinnförråd. Ett passande spänne införskaffades redan i somras på bågskyttetävlingen i Varberg. Några skisser senare börjar det ta form. Bestämmer också att nu är det tillfälle att pröva en ide. Det vanliga tillvägagångssättet är ju att man vändsyr väskan. Gärna med en bes. Det är ett praktiskt sätt att sy sömmen. Det blir starkt och snyggt. Men…. Inuti blir det en hård ful valk. Helhetsformen för väskan blir lite störd av detta ”veck” i den yttre läderytan . Tänk att göra en slät söm, som mjukt följer väskans form. En söm med lädret kant i kant? Nja, inte här kanske. Det blir för dålig stabilitet. En överlappande dubbelsöm, med skärflade kanter? Yeas!

Nu skall lädret skäras till. Snål som jag är försöker jag spara på lädret och använda bitar som ligger så nära det färdigskurna det går. Det innebär i det här fallet att väskans bakstycke och lock skärs från två olika läderstycken. Med påföljd att en extra överlappning måste till. Den läggs på baksidan lite diskret. På plussidan ger ju den extra styvhet/stabilitet till väskan. Robins väska har två skinnpungar påsydda på framsidan. Mycket praktiskt. Jag har lite hjortskinn kvar. Det räcker till båda påsarna. Sidor och bakstycke sys ihop först. Inga problem. Med lädret lite fuktat går det bra att ”dra” med sig så en vacker kurva bildas. Nu till framsidan. Först sys påsarna fast. Och remmen till spännet förstås. Sen är det dags. Detta blir knepigt. Jag syr växelvis. Det är ju två parallella sömmar, sida vid sida. Först halva väskans sida på höger sida. Sen på vänster sida . Men nu syr jag hela vägen runt. Därefter syr jag resten av höger sida. Precis som baksidan syr jag med lädret fuktat. Kanterna är också skärflade. DVS. dom tunnas av ut mot kanten. Med en liten hyvel som jag egentligen har gjort till pilmakeriet går det lätt som en plätt! Skärflingen är ca. 12 mm bred och går ner till ca. 1.3 mm. Lädret ”dras” med så att samma mjuka kurva bildas på framsidan. Sist sys ett kantband av tunt älgskinn på lockets kant. Nu till ”magin”!

Att forma läder har alltid fascinerat mig. Med fukt, värme och tryck kan man åstadkomma otroliga saker med läder. I det här fallet använder jag fuktig sand och värme. På så sätt får jag den rätta bulligheten på väskan.
Lädrets ”grisskära” färg tilltalar inte mitt öga. Jag är också road av att åldra mina saker. Dom får gärna se ut som om dom har varit med ett tag…….
Vax och olja är huvudingredienserna i denna process, plus lite annat jox.
Ja, det blev en väska. Tycker nog fortfarande att Robins är snyggast, men det här var kul.

Nu vidare till nästa projekt.

George Weiland