Med Steve Stratton på Munkängarna

Lördagen den 8 maj anordnade Göran ”Weiland” Landström en liten bågskytteträff uppe på Kinnekulle i Västergötland. I de ramslöksdoftande skogarna vid Munkängarna hade han ställt upp en tavla och de som var sugna på att skjuta och umgås var välkomna att titta förbi.

Detta var den första officiella träffen med hela Companie of St. Sebastian (COSS) och dessutom hittade drygt 20 personer dit och bland dem fanns den brittiske bågbyggaren Steve Stratton! Steve Stratton är ett stort namn bland de som intresserar sig för historiska långbågar i allmänhet och den engelska krigsbågen i synnerhet och han var i Sverige för att leverera två idegransbågar men framförallt för att besöka sin vän Bengt (också medlem av COSS). Då passade det ju utmärkt att ta med honom och hans 122# (pounds) båge på denna träff.

Då jag först såg Steve så slog det mig att han ser ut som en för mig typisk britt med den karaktäristiska kepsen/hatten ovanpå det halvlånga håret inramad av den fantastiska ”Sherwoodmiljön” som munkängarna bjuder på och den underbara brittiska engelskan. Hans sönderslitna vänstra tröjärm, innan armskyddet åker på, vittnar om att han avlossat ett oräkneligt antal pilar i sina dagar. Samtidigt tänkte jag på hur denna inte allt för långa (kring 175-180) eller biffiga karl kan spänna och skjuta en 122#-båge. När jag frågade honom om just detta så menar han att med rätt skjutteknik (och träning) kan även jag klara av att spänna och skjuta en båge på över 100# och visar direkt hur jag måste använda mina ryggmuskler då jag spänner bågen. Ett oerhört spännande möte för mig men framförallt för oss i St. Sebastian som fick möjlighet att närma oss den engelska långbågen på ett nytt sätt genom Steves erfarenheter och kunskaper.

Regnet höll sig borta och vi fick möjlighet att lyssna till en 5-minuters föreläsning om den engelska krigsbågen och förevisandet av tekniken att spänna bågar på 100+#. Tekniken kallas ”getting in the bow” och handlar egentligen om att man drar strängen ända bak till örat och då hamnar mer eller mindre mellan strängen och bågen, dvs ”in the bow”. För att kunna dra så långt är man tvungen att använda ryggmuskulaturen i slutskedet av draget. Sedan gäller det att flytta huvudet då man släpper strängen... Han berättade också att 120#-bågar som hans egen låg i de nedre registren bland krigsbågar och var vad 15-16 åriga pojkar förr sköt med. De flesta krigsbågar låg upp emot 180# och till och med över det. Antagligen vet Steve vad han pratar om då han bl.a. har haft möjlighet att granska och bygga rekonstruktioner av bågarna från Tudorskeppet Mary Rose som sjönk på 1500-talet.

Efter föreläsningen gick vi ner till ett fält på ca 300 meter och fick se skytteteknikerna i så kallad ”flightshooting” i praktiken och hur små förändringar i avlossningen av bågen kan göra att pilen färdas ytterligare 5-10 meter. Det är väl onödigt att säga att Steve var den som sköt längst av oss alla, avsevärt mycket längre. Över 250 meter och då hade vi ändå motvind. Världsrekordet med krigsbåge ligger på över 400 meter. Imponerande med tanke på att det är satt med en idegransbåge och en träpil. Han berättade också korfattat men målande om hur krigsföring med krigsbågar gick till och att det är mängden pilar som är nyckeln men också den psykologiska aspekten på de trupper som får ett pilregn över sig.

Vi kommer antagligen att få se fler Stratton-bågar i Sverige då Bengt numera är Steve Strattons och DIY Archerys representant i Sverige. Bengt kommer inom kort att få hem en provkollektion med bågar och om du är intresserad är det bara att kontakta honom via mejl på banjobengt@yahoo.se eller på 031-989509 alternativt 0709-534341. Bengt kommer antagligen att vara synlig på några av sommarens medeltidsarrangemang och då ha bågarna med sig. Om du är intresserad av vilka arrangemang det kan handla om så kontakta honom och bestäm gärna en träff.

Det var en mycket inspirerande och härlig dag på Kinnekulle och det är svårt att göra dagen rätta i en kortfattad text. Det var roligt att träffa Steve förstås men också alla andra människor som jag inte sett sedan september och framförallt er i Companie of St. Sebastian! Dessutom är den relik som ska bringa skydd och skicklighet nu avtäckt och framburen inför Companiets ögon. Den kommer att bringa oss lycka i bågskyttet denna säsong så ta er i akt, nu är vi på gång!

/Jonas of Mounthall, Relikbäraren

PS. En liten video från träffen utan ljud då micken visade sig vara trasig. Det kommer att läggas upp en längre video inom kort där Steve Stratton pratar om bl.a. skjutteknik med 100+# bågar. Håll utkik på denna blogg!

Fjädergigg

En enkel fjädergigg som alla kan tillverka hemma. Den ersätter inte en ”riktig” köpt. Men är ett alternativ. Framför allt i historiska miljöer.

Den här avbildade och beskrivna giggen är gjord av formplywood. Men kan lika lätt göras i massivt trä. Alla ytor bör vaxas efter monteringen. Limspill blir då lättare att avlägsna. Längden på min egen gigg är ca 25 cm. Jag limmar fjäderlängder på minst 5 tum, och däröver. Då går det utmärkt att limma rakt. Pilen roterar ändå. Vill du limma korta fjädrar föreslår jag att botten i fjäderklämmans spår snedfasas i stället för som nu, centreras med den kilform som den fått. Om det är vänsterfjäder, skall fasen läggas åt vänster, om du tittar på giggens gavel . Det gäller oavsett vilken gavel som betraktas. Högerfjäder blir då självfallet det motsatta. Fjäderklämman som avbildas här är helt rak. Men lägg märke till att den har en avfasning längs med den uppåt- vända sidan. Det är den sida som trycks ner mot pilskaftet.

Klämman kan om man så önskar, ges en vridning genom att de båda halvorna hålls sammanpressade med två tvingar. Doppa så sedan klämman i kokande vatten. Ca 30-40 sek. Tag upp och vrid. Håll så, och spola under kallt vatten. Lägg att torka. När den har torkat borras två hål. Ett i vardera änden. I den ena klämhalvan limmas två trätappar fast. Fäst dem gärna, som en extra säkerhet, med en liten kil. Kilen skall pressas in 90 grader mot klämmans fiberriktning. Den motsvarande halvan skall lätt glida på dessa styrtappar som träpluggarna utgör. När mått tas för hålen tänk då på att trätapparna också skall tjänstgöra som långsgående glidstopp i giggen. Det skall vara tajt passning. Tapparna skall helst vara på gavlarnas insida när klämman sitter på plats i spåret. Klämhalvorna görs förslagsvis av hickory eller askremsor. Tillsammans bör dem hålla ca 10 mm. i tjocklek. Spåret i gavlarna bör vara ca.11.5 mm. Återigen, när klämman är färdig. Vaxa den. Alla ytor. Det gäller även trätapparna.

Själva giggen utgörs av två gavlar med en bottenbräda emellan. Botten kan förses med sidoväggar på 3-4 cm. höjd. Det ger en ökad styrka och stabilitet till giggen. Samtidigt får man en låda för lim och annat. Botten och gavlar sammanfogas med lim och trätappar. Se bild. Fattas limtvingar kan man vid limfixeringen först skruva ihop giggen. När limmet torkat skruvas skruvarna ut. Borra sedan upp hålen och limma in träplugg. Starkt och snyggt.

Här nedan medföljer ett förslag till gigg-gavel. Bredvid finns en trekant. Det är styrningen till skaftet. För över trekanten på en bit styvt läder. Borra eller slå hål med en hålpipa i dess exakta mitt. Trekanten skall sitta tajt på skaftets nockända. En av spetsarna skall peka 90 grader mot nockskåran. Den utgör markering för cockfjädern, och skall peka rakt upp längs med fjäderklämmans skarv. När nästa fjäder skall limmas vrids skaftet så att nästa spets står i samma läge.
Den här fjädergiggen får säljas, förbättras och utvecklas fritt av vem som önskar så.

- George Weiland

Vinterpyssel

Tänkte visa att vi inte är helt inaktiva nu på den kalla delen på året, i alla fall inte jag (Robin). Här i bilden till vänster har jag gjort en pall med skeva ben och en liten korg i skolan som man kan använda till diverse lägerverksamhet kanske. Under dem är mina nya pilar, svart fjädrar med röd markering under, de får bli mina fin-pilar. Planerar att någon gång under vintern hyvla fram skaft i asp, ska ta ner några träd hos min moster. De är meningen att de ska vara "historiska", med hyvlade skaft smidda spetsar osv.

Till vänster har vi ett ny coif, ett par nya extra brokor och skjorta, det är bra med ett ombyte nu när det är planerat att vi ska resa land och rike runt med vårat växande kompani...

Nedanför dem har vi ett par grovhuggna patinor, har aldrig gjort eller gått i ett par sådana så det är något helt nytt för mig, får testa mig fram och se hur det blir i slutändan.

Knåpar ihop några knappnålar som ligger på patinorna, ska räta ut dem, vässa till dem och löda fast huvudet. Sen har vi en sked som jag gjorde i skolan, den blev jag väldigt nöjd med, försökte göra en kopia av en sked jag köpte av Sked-Anders.

Det stora projektet nu är den gröna rocken, morsan hittade ett bra ylletyg på en loppis och jag köpte fodret som är i oblekt ylle, ett jättefint tyg som jag också ska fodra min blivande struthätta med. Det enda som fattas i rocken är knapparna, ska de vara i tyg eller metall? Hittade ett par snygga på handelsgillet men problemet är att det står att de är från tidigt 1500-tal... De är rätt storlek och visst ser det ut som om det är en Yorkisk ros i mitten?:D Funderar också att sy fast ett st:George kors på ärmen på rocken.

Det som jag har på G när vi fått vårt röda tyg är det som är på bilden till höger. En ny struthätta, röd och svart med det oblekta ylletyget, dock utan knappar.

En ny doublet, har en röd förut men den är inte sydd efter något mönster så jag hoppas jag får lite bättre passform på den.

Ett rött och ett svart hos-ben ska det ev också bli.

Ett par nya ihopsatta hosor sydde jag i somras och jag ska göra de nya benen lite vidare så jag kan ha dom över om det är kallt. Övrigt i bilden är en min "jack" med ett rött tygband över, ett enkelt sätt att se vilka som är vänner, användes tydligen flitigt under medeltiden när man inte hade råd eller tid att förse gubbarna med "livery-coats" eller dyligt. Får jag tid och tyg över ska jag försöka släng ihop en livery-coat också.

Sedan har vi en väst som bär upp hosorna, har redan en sådan men tänkte ta med den som tips för de som har tänkt gå med i vårt lilla sällskap. Ett väldigt bra plagg när det är varm och man bär tjocka "jacks", gambesonger osv.

Det som det hänger på är som sagt om vi för det röda tyget innan sommaren...

Kista med smidda beslag, billhook, fottanglar, smidda spetsar och en flagga är också sånt som jag funderar på...

När ska man ha tid och råd för allt sånt?

Over and out, Robin of Redesdale.

Pilen har lämnat strängen

Det är med viss stolthet som vi nu tillkännager födelsen av Companie of St Sebastian, ett försök till historiskt återskapande av ett engelskt frilansande bågskyttekompani under tiden av 1400-talets andra hälft.

Det kombinerade intresset för 1400-tal och bågskytte har funnits med oss olika länge. Gemensamt har varit att intresset har behövt någon form av bränsle, att vi skulle behöva något mål för vårt historiska hantverk och bågskytte. Att sy kläder, bygga bågar, åka runt på marknader är i sig saker vi uppskattar men det skulle vara kul att ha något mål med det. I denna frustration korsades Robins och Jonas idéer innan sommaren och tanken föddes att skapa en grupp för likasinnade. Göran nappade direkt på idén och nu, ett halvår senare har grunden lagts för Companie of St Sebastian.
Companie of St Sebastian vill vara en förening för historiska bågskyttar och vi siktar på att försöka återskapa hur bågskyttar i fält under 1400-talets andra hälft kan ha haft det. Vi kommer att låta oss inspireras genom att snegla mot de Brittiska öarna då det finns ett större utbud av historiskt material att tillgå där.
Ett mål med Companie of St Sebastian är att bidra till ett ökat intresse för och en höjd nivå på det historiska bågskyttet i Sverige. Bland annat av denna anledning kommer vi att sätta kravnivån för medlemskap lite högre genom att ha regler för kläder och utrustning. Vi har själva en vilja att höja nivån på vårt återskapande och genom gemensamma regler hoppas vi underlätta för oss själva och våra medlemmar. I initialläget ser vi detta som ett tvåårsprojekt där vi ämnar uppnå en civil standard till sommarsäsongen 2010 och en militär standard till sommaren 2011. Då detta är ett ganska stort projekt så vill vi inte stressa iväg utan ta det med ro. Vi har sakta börjat sätta upp ramarna för vår grupp. Dock är vårt primära mål att ha roligt och det ska alltid finnas tid för en fika…
Vi hälsar de som är intresserade välkomna att ansluta sig till Companie of St Sebastian. Håll utkik på denna blogg för kommande information.

/Companie of St Sebastian