There and back again, an archer's tale by Robin Eriksson.

Day 1, 2, 3 published below.

Day 4. At the buts.

Today it rained when we woke up. It had been a thunderstorm in the night.

This is good for us, the weather is cooler and our yew bows perform much better when it’s not hot and dry. The time is 11:27(05:57) and it’s only 29 degrees in the shade! I’m sitting and writing in our shed at the shooting field, waiting for my third shoot. It’s going pretty well for me. We are shooting four arrows at sixty meters and so far I’ve scored 13 and 12 points. And to be honest I am not impressed by the other classes. Many of them are shooting fibreglass bows and carbon fibre arrows, so much for traditional...

The referee treats us like idiots, running around, speaking Chinese like we understand everything as clear as water, pointing and blowing his whistle like a “whistle Führer” .

22:24. Lying in bed at the hotel. My third shoot was my worst. We just came back from lunch, which was the best so far, some kind of Chinese meatballs(with of course some bone splinters and sinews, as usual) and when we arrived at the buts they had already started without me so I had to stress away and only scored two points...

After that they moved the targets to 40 meters and it felt much easier but in Sweden, 40 meters is far away. Now Bengt started to close in on my me and we have to wait until tomorrow for the results and to shoot our last four arrows. I’ve started to wonder in which class we are shooting since no one asked us, they just whistle and point...

I skipped dinner in the hotel for a quick nap and was glad I did so. Bengt said it was chicken-head-soup and fish-head-soup. For some hours ago we joined the Romanians for a BBQ hunt. Some Chinese archers accompanied us to a street “grill” with sheep heads lying around in the sun with flies all over; we turned back and started searching. It was really hard but at last we found it. The first two floors were a construction site but we got a private room and it was the best food I tasted on the whole trip.

Now I’m going to sleep for the first time in days without being hungry.

There and back again, an archer's tale by Robin Eriksson.

Day 1 and 2 published below…

Day 3, the eye in the street.

Sitting I the shade and the time is 15:57 (09:57 back in Sweden), the temperature is 36 degrees Celsius and we are at an altitude of approximately 2050 meters. A lot of waiting…

And most of the archers were dressed up in their tradition clothes. A couple from South America was dressed in big native Indian feather headdresses and Chrissie and Glennan wore their beautiful Tudor clothes. I and Bengt wore our red and black livery clothes. After breakfast we went by bus to the stadium for the big opening ceremony.

It was crazy, people everywhere who waited to pose with us for pictures and wanted us to sign their clothes or arms.

We paraded out in the arena with our little sign-carrying-girl in front of us. 3000 people were there to look at us, they released pigeons, shot fireworks and orchestras were playing.

After that we sat down to watch a huge show performed by all Ledu’s schoolchildren, but it was all in Chinese and we were dying of thirst and heat. Luckily Chris (a guy from Canada, who spoke Chinese fluently) brought packs of bottled water!

When we waited for the bus back to the hotel the mob gathered and demanded more autographs and photos.

Well back at the hotel it was time for lunch! The same food again, except this time we also had rice and bread! Bengt said, you could sort out some good pieces of meat from a stew to eat with the rice.I started to look in the pot for pieces of meat without bone fragments or sinews but I walked away after a big eye stared up at me from the mess… Luckily the steady amount of alcohol gives me the nutrition I need.

And of we were to practice… We had to wait two damned hours in 36 degrees heat to shoot four bloody arrows at 60 meters and four at 40 meters!

At this time we started to get sick of not getting any information about anything. Luckily, back at the hotel the Rumanians had bought some beers. We had a bottle and afterwards some of us took a walk in the city. First we saw a barbecue stand with whole goat heads and a cow stomach. After that we crossed a branch of the Yellow river and the smell was awful.

They are building new skyscrapers in every street but at the same time buildings falls to ruins besides them. Like whatever… ( or face bothered as Glennan would have said J)

On the way back to the hotel we saw an eye lying on the pavement outside a butcher’s shop…

We had some dinner at the hotel. The same damned food again!

In the night one of the Chinese who thought he could speak English like a god took us for a tour to look for a bar. After an hour or so he told us all the bars were closed today because of the competition… At this time I could stand up sleeping. Christian, one of the Rumanians was very stubborn in finding a bar so we kept looking without our “guide”. We looked in streets named “Robbery Alley”, “Rape Street” and in the “No light District”.

Before I got to bed I ate a piece of Rumanian dried sausage, made my day…

There and back again, an archer's tale by Robin Eriksson.

Day 1 is published below...

Day 2, Fawlty Towers.

7.40 In the morning, Chinese time. Damn I’m going to starve to death! I’m sitting at breakfast on day 3 and trying to summarize last day. Havin’ a traditional Chinese breakfast and the only things that is edible is some kind of fried bread and some kind of dough package with vegetables and minced meat inside.
Yesterday I woke up an hour after I wrote the first chapter in the diary. The night was short cuz we were flying east...We landed at Beijing International airport at around 7 in the morning and we started go through all the security checks, took a train to pick up our luggage. That was necessary because the airport hall is about 1 000 000 square meters! It was built for the Olympics and it’s really huge and stunning.
We met Glennan and Chrissie at the exit and they were hoping someone would pick us up when we arrived so they also could get some information but no one came for us... We asked at the information desk an found out there were tickets booked in our name to Xining at around 14.00, long wait!
We had a breakfast at Burger King’s, tasty and cheap, the only bad thing is that no one speaks a word of English in the entire airport.A few minutes before we boards the plane some people explain that we are going to follow them and they are going to take us to our hotel in Ledu after we land in Xining. Not a minute too late! Back on the plane I tried to sleep again but it was hard because it was a short flight. We also had some food! Some kind of bread and a piece of strange meat. When I looked out the window the landscape looked more like Afghanistan than China. The landing was the worst I’ve experienced, the pilot first took the plane down but then changed his mind and started climbing again, flew for another 15 minutes and then turned and went back again. Thought he was lost... After the landing we were packed in an old buss bound for Ledu. Hot, dusty and bumpy. The buss driver honked his at every car we passed the whole trip which lasted about an hour. We soon realized ,people drive and walk on the street just how they feel like.

When we entered the hotel we were met by a horde of other archers who wanted to have a look at our bows and arrows instead of checking in or get out of the way so we could check in. The organization wasn’t the best, nothing to hang in the Christmas tree as we would have said in Sweden.

Our hotel room... Doors that doesn’t close, big stains and burn marks on the floor and on the walls, the toilet doesn’t flush, the power shuts down once in a while, and big holes in the hall way floor and walls... And so on.

Then it was time for dinner, food! And wine and rice wine. But the food... chicken wok with chicken heads, a whole fish, liver, the only thing that was edible was bananas and some kind of meat that was soon eaten. On our table there was our “gang” ( EWBS, ETAS etc”) and the team from Slovakia.
People went up on the stage and sang folklore songs from their county/province and me and Bengt took the stage and sang När gäddorna leker.
Everybody was dunk and wanted to say hello and have a toast. They doesn’t handle alcohol that well those Asians... We had many good and interesting discussions with the other Europeans.
Had a good night sleep.

To be continued.

There and back again, an archer's tale by Robin Eriksson.

This is some withdraws from my journal I wrote on my trip to China. It was written there and it contains my view of all the craziness. I apologize for all the spelling mistakes...

Day 1, Get there...

The time is 21.48 Swedish time (03.48 in China) and we are on the plane bound for Beijing from Helsinki. Outside the plane its -46 degrees Celsius and we are currently flying at a height of 11145 meters with a bearing of 146 degrees at a speed of 868km/h. Right now we are flying between Novosibirsk and Abakan, names barely heard of (think Abakan is the name of a weapon in Battlefield Bad Company 2...). Bengt sits next to me sleeping and I’ve tried making it comfortable for me too but it’s hard in these seats...
Bengt picked me up in Tibro between 5 and 6. He drove from Gothenburg to Stockholm sense they booked our tickets wrong... so we flew from Sweden 12.55
On our way through Sweden we talked about Bengt’s trip to Batsford, the future for Companie of Saint Sebastian, my trip to Ekolsund, our jobs and future events like Visby, Agincourt 2015 and about arranging a Roving Mark shoot in Sweden.
We also discussed this trip... Both of us did not believe this was true until we were on the plane, and here we sit...
A nice big red sun sets behind the Siberian tundra, our seats are in the middle row so we can’t see so much, pity...
When we landed in Helsinki we found our travelling companions Linda and Gert which had flown from Amsterdam. I met Linda at Great Scania 3d Shoot last summer but Bengt knows them both very well. We sat down and had a beer (or two)and had a lot of laughter while we waited for our flight to Beijing. Two really friendly Dutchmen. At the time we sat there Linda had sms contact with Glennan and Chrissie from England. They arrived in Beijing yesterday and have been waiting to fly to Ledu (where the archery contest is held) but after 4 hours of waiting they found out that they had tickets to the next day... The committee of the competition haven’t given us much information about anything for example our visas was ready just a few days before the trip because the invitation was so late.
Finaly on the plane we got airplane food in the form of ONE pannbiff in brunsås with some fried potatoes, one coleslaw(which was nice), some crackers, a piece of airplane bread(which I loved when I was a kid), one chocolate ball and a cheese(which I was able to trade for Beng’t chocolate ball, Score!). After the meal I watched an episode of Deadwood in my phone, I also turned on the little computer in the seat ahead of me (AHHH TURBULANCE!!!!) and watched an episode of Berar Grylls(he’s the best! )trying to learn two of his fans how to survive in Canada. The guy from New York had a really rough time. After that I watched Rango, which Gunnarsson back at work had recommended, it was good. Then I tried to take a nap but it was hard so I ended up writing this instead (damn, the whole plane shakes now!).
The time is now 22.18 and we are soon flying in above Inner Mongolia.

To be continued...

Leksands Medeltidsmarknad

Sista helgen i Maj var en hektisk helg för kompaniet. Några var i England och andra i Dalarna. De som for till Anglernas ö får redovisa denna resa i eget inlägg.

Vi som möttes upp i det vackra men delvis regniga Leksand var Robin, Tveskägg, Totte och Martin. Northern Chapter (Totte och jag) lämnade hemmet tillsammans med ytterligare en passagerare och Tottes hund Duchess på Torsdageftermiddagen och for söderöver för att anlända ett ganska blött Leksand straxt före tolv. Där hade lägret redan slagits upp av Ege och hans vänner och av Gutniska Gardet som hade med sig ett mycket fint organiserat läger. Efter att ha umgåtts med alla i lägret så kom vi så småningom till vila och kunde förbereda den första dagen av Marknadshelgen.

Fredagen blev en ganska kall och regnig historia och mycket lite bågskytte genomfördes. Endast Hasse Tveskägg och Johan Svenson som han hade provapåskytte med höll ut men hade inte mycket lycka. Detta kompenserades på kvällen av mycket trevligheter och upptåg tillsammans med kompanjonerna i lägret.

På lördagen var det en helt annan historia. Vädret hade bättrats på och publiken till marknaden strömmade till. Hasse hade fullt upp hela dagen. Robin som givetvis hade med sig sin Stratton fick i uppdrag att skjuta hål i en av Gutniska Gardets bröstplåtar och sagt och gjort så knallade vi ner i sluttningen mot siljan och satte upp rustningen mot en gammal halmbal. Resultatet blev två penetrerande pilar i stålet. Efter att marknaden hade stängt annordnade Hasse och Johan den obligatoriska bågskyttetävlingen i Leksand. Från CoSS ställde Martin och Robin upp. Tävlingen hade 12-13 deltagare och inleddes med en gren där det gälde att skjuta ner träplattor från stolpar och fortsatte sedan med duellbalongskytte. Detta innebär att varje deltagare har en balong som representerar deltagarens "liv", om balongen går sönder är man ute ur delmomentet. Sista grenen i grundskyttet var ett moment där man fick behålla de av de tre pilarna man hade som var på blått eller bättre. I nästa omgång fick man behålla de pilar som satt i rött eller bättre. Och i sista var det bara i gult som gällde. Robin vann detta moment i en spännande kamp med Mika Kans från riddargänget på plats. Efter detta blev det finalomgång. Både Robin och Martin tog sig vidare till final. Herr Egemalm gjorde sitt bästa både skyttemässigt och för att psyka motståndarna men hans mest minnesvärda stunder i finalerna var nog dels komentaren -"Hjälp, jag har traslat in mig i strängen!" och hans framåt fall när han snubblade på de träpinnar som markerade skytteplats. I finalen segrade vår egen Robin och Martin slutade trea. Mellan oss klämde Björn Kallur från Mora in sig.

Senare på kvällen på lördagen utbröt det fest i lägret där vi skrattade oss fördärvade. Galningarna höll låda med både Pole(axe) dans och diverse karateninjatrix. Björn och Peter underhöll med eldshow och Jag (Martin) blev uppbjuden till nappatag av en av Gutarna. Detta blev en trevlig brottningsmatch där Leo som motståndaren hette gjorde bra ifrån sig så länge vi var stående men det visade sig att ett hederligt nacksving skulle få ner honom till marken och väl där hade han inte längre någon vidare framgång. Men all heder åt Leo som blev något av lurad att brottas med mig. Han hade inte fått information om att jag tränar både MMA, Kampfringen och boxning flera gånger i veckan.

Då tävlingen var avgjord så snörde Klasse på sig sin sena 1300-tals rustning och klev i på skyttebanan. Vi testade hur bra olika pilar stod sig monterade med redheadblunts. Efter att ha skjutit både på 15meter mot stillastående och rörlig riddare körde vi på 25 meter och resultatet enligt Klasse var att på 25 meter har man stor chans att undvika pilarna men på nära håll blir det svårare. Bambuskaften höll fint och nu har både Robin, Totte och Jag utrustat os med en hel del Redheads på våra pilar så det kan nog bli mer äventyr med skott mot levande mål.

På söndagen tog vi det ganska lugnt och yvdes inte för mycket, dock blev det en liten sväng ner i snårskogen igen för att skjuta lite på rustning igen. Resultatet var som vanligt att en lite penetration uppstod men inget som skulle ha dödat bäraren. Efter detta var det bara kvar att säga hej då till alla och med stor saknad ge sig av igen hem till verkligheten.

//Martin

COSS-representant i Finland

I mars 2011 blev jag kontaktad av den svenskspråkiga TV-kanalen i Finland. Det var Alexander Ravenna som hade skickad dom vidare till mig.
Kanalen har ett program som heter Strömsö. Det gällde en förfrågan om ev. medverkan i programmet!
Som utövare av traditionellt långbågeskytte och bygge av och med träbågar ser man ju gärna att intresset sprids till fler. Det här var ju en möjlighet att sprida via TV. Målet är ju ”en båge i var kvinna och var mans hand”.
Efter ytterligare några kontakter så blev det klart att jag skulle åka till Finland. Kul!
Vi började diskutera upplägg. Jag fick info om hur dom arbetade. Och utifrån det gjordes en plan upp. Jag byggde en enkel flatbåge av ask och påbörjade två ämnesstavar. Dom två ämnesstavarna påbörjades i fyra olika steg. Stav ett: Barkning och skrapning. Stav två: Linjering och yxning, profil för att jobba med spånhyvel.
Dom här ämnena plus några av mina egna pilar och bågar skulle skickas i förväg med ett fraktbolag. Ett mycket känt sådant, ej här namngivet. Men nu börjar nåt som nog mest kan liknas för en fars av Nils Poppe eller Galenskaparna. Det är ingen ide att gå in på några detaljer, men efter byte av bolag kom grejerna iväg. Så här i efterhand kan man skratta åt det fullständiga kaoset med det första företaget.
Så var det då dags att transportera undertecknad, Weiland. På måndagen den 11:e april flög jag från Jönköpings flygplats. Har aldrig flugit förut. Vidrigt! Med byte på Arlanda dit och tillbaka skulle jag behöva stå ut med detta obehag sammanlagt 8 gånger. DVS. stigningen. Plus landningen.
Nåväl, det var visade att det var den första upplevelsen som fick magen att slå kullerbytta.
Efter det var det inga problem.
Till slut var jag framme i Vasa. Lämnade mina grejer på hotellet och gick en sväng på stan.
En större folksamling på stadens torg väckte min nyfikenhet. Vasas eget hockeylag hade vunnit serien. Folk var glada kan jag säga. Så jag beslöt att inte säga nåt om långbågeskyttets förträfflighet över hockeyn.
Nästa morgon blev jag hämtad av Anne Tier-Siltanen. Programledaren på Strömsö. Vi hade tidigare träffats då hon gjorde ett endags besök hemma hos mig. Då tittade vi på material och verktyg. Hon fick då också provskjuta för första gången. Och blev biten direkt. Och, hon sköt bra.

Färden till inspelningsplatsen/Strömsö gick fort. Vi var först på plats. Så vi tittade på lokalerna och Anne förklarade mer ingående hur dagens schema var planerat. Efter hand droppade det in folk. Snickare, ljudtekniker, kamerafolk, regi, mm. Väldigt familjärt och avspänt. Vilken skön miljö! Det var som om man hade känt dom i flera år. Där hade jag kunnat stanna länge.
Nu var det dags att jobba. Arbetsbänk, verktyg, material skulle på plats. Ljus, ljud och kameror skulle plats. Och, Weiland bytte om till kläder som representerade Companie of St. Sebastian på ett värdigt sätt.
Scenerna skulle spelas in på verandan till det hus som är Strömsö. Huset är byggt runt 1860. Och var länge i en familjs ägo. En mycket förmögen sådan kan man förstå. Anne berättade att på våren kom dom ut med ångbåt till sitt sommarhus. Lade till vid sin egen brygga. Och man ser idag på den nästan parkliknande trädgården och det mycket vackra huset att här fanns också behov av ett antal tjänstefolk. Ett stycke historia.

Dagens inspelningar började med att det gjordes några påannonseringar för programpunkter.
Därefter var det dags för bågbyggandet. Jag vet inte i skrivande stund något om hur programmet är i sin helhet. Klippt och färdigt. Men där på verandan, med svanar och gäss ”sjungande” i den svaga drivande dimman, började vi. Först en kort inledande presentation. Sedan började jag med änden av ämnesstav 1 som skulle barkas. Det var inte helt lätt att få barken att räcka. Ett flertal omtagningar med olika versioner gjorde att barkningen fick göras väldigt sparsamt varje gång. Utan att det skulle märkas…
Sen gick vi över till skrapning. Där var det enklare att dra ut på det. Skönt var det när man kunde gå lös med yxan. Få släppa loss lite. Det gjorde också att man fick upp lite extra värme i kroppen. Det var lite råkyla i luften och här och var låg det snö kvar. Companiets kläder är varma men tillslut kröp kylan in. Inspelningsteamet var väldigt omtänksamma och gav mig min överrock vid pausarna. Det värmde också. Både rocken och omtanken.
Det sista på byggscenerna var att jag tillerade. Under tiden vi pratade och jag byggde gjorde Anne en sträng och en tavla. Strängflätningen gick som en dans. Tavlan var en enkel frigolitskiva nerstoppad i en jutesäck. Med en pånålad ringad tapet vi hade skrivit ut från nätet.
När man har byggt en båge så ska den ju provskjutas. Så som avslutning sköt vi, Anne och jag, med både den ”nybyggda” och några av mina egna bågar. Bland annat min senbackade idegransbåge. Efter inspelningen var klar fick alla andra skjuta. Och det ville dom.
Anne fick ”filmbågen”. Dom ämnesstavarna jag använde lämnades också kvar till hugade byggare på Strömsö.
Tiden gick alldeles för fort. Jag trivdes med Strömsö och dom som jobbade där och hade kunnat stanna länge. Men allt har ett slut, så också detta. Plötsligt var klockan sen. Det blev bråttom. Byta kläder, packa ihop mina bågar och verktyg. Anne skjutsade mig till flygplatsen, bagaget checkades in, ett farväl. Några anteckningar om skrivet material som jag lovade att skicka. Satte mig med en kopp kaffe. En stund av eftertanke och försöka smälta allt som hänt under dagen. Strax var det tid att gå ombord på planet. Där började jag att skriva det utlovade bågbyggematerialet. Mellanlandning Arlanda Flyget till Jönköping försenat en timme. Tekniska problem. Precis vad man vill höra när man är ny i flygandet! Haha..
Men förseningen hade ett stort plus. Det var mörkt när vi gick in för landning i Jönköping. När vi kom ner ur molnen, Jisses! Alla ljus.. bilar.. gatlyktor.. hus.. Vad läckert!
Ja, hemma kl. 0.30. Trött men uppskruvad. Äta, kaffe och fortsätta skriva. Tillslut somnade jag.
Det var mycket på en kort tid. Allt förberedande och planerande. Flyga för första men inte sista gången. Vasa. Strömsö med dessa goa människor. Hem igen.
Och det fortsatte. Mailkontakt med Anne inför dom texter och bilder som kommer att finnas på deras hemsida. Tips och byggbeskrivningar för eventuella intresserade. Bågar och pilar.
Två bågbeskrivningar kommer att finnas där. En på den som byggdes i programmet plus en som är en ”snabb 20 min. båge”. Det är enkla bågar båda två. Tanken är att det ska vara enkelt. Att kunna ge nyintresserade en inkörsport , en start, till bågbyggandet.
Målet är ju ”En båge i var kvinna och var mans hand”.

Tack alla inblandade.
George Weiland.
Companie of St. Sebastian.

Programmet sänds idag, söndagen 1:a maj kl. 17.15.
Repris onsdagen 6:e maj kl. 20.00.

Länk till programmets hemsida: http://svenska.yle.fi/matochfritid/stromso.php
Där finns bland annat beskrivningar på hur du bygger en enkel båge mm

Medieval ”blowjob”….

I samband med att jag skulle bygga ett förråd för mina bågskyttegrejer behövde jag spränga
bort lite berg.

Detta nämnde jag för en jobbarkompis. Varvid jag får mig till svar..
- Men du är ju en sån där medeltidsnörd! Du kan väl inte spränga. Du skall väl elda på berget?
Hmmm? Det där satte sig i skallen på mig. Kunde inte släppa tanken.
Så, det var bara att sätta igång. Samla ihop allt som kunde tänkas brännas. Byggbråte, grenar, ris, allt. Bergsknölen sluttade nedåt så jag fick börja med en stödplåt. Annars hade elden sakta vandrat nedåt. Sedan staplades brandmaterialet. Inte för högt. Hellre elda länge än en jättebrasa. Då går mer värme ner i berget. Elden tändes tidigt på förmiddagen. Och underhölls ordentligt med bränsle. Gården blev välstädad på köpet. Allt som kunde eldas, eldades.



Fram mot eftermiddag/kväll hade jag också bunkrat upp ordentligt med vatten.
Jag rakade undan dom sista bränderna och glöden som var kvar. Sen var det till att vattenbegjuta berget. Massor med vatten. Otroligt vad ånga det blev! Lokal dimma på Torsö….

Efter en stund hörde man hur det knäppte och lät från berget, förutom fräsandet från vattnet.
Jag fortsatte att hälla på vatten till dess att det var tyst.
Nu var det slägga som gällde. En 4.5 kg. och en 8 kg. slägga, dunkade på berget fint.
En del av berget flagade av i skivor. Lite längre ner blev det grus av berget.
Det gick fort nu att knacka sönder det. Det sista spräckte jag med slägga och kilar. När mörkret föll var jag klar.

Fantastiskt. Det var effektivt. Det var tyst, ingen explosion. Och gården blev som sagt väldigt städad. Och det var kul! Och det var historiskt korrekt. Kändes bra. Synd bara att man inte hade 1400-talspaltorna på sig….

George Weiland.