There and back again, an archer's tale by Robin Eriksson.

Day 1 is published below...

Day 2, Fawlty Towers.

7.40 In the morning, Chinese time. Damn I’m going to starve to death! I’m sitting at breakfast on day 3 and trying to summarize last day. Havin’ a traditional Chinese breakfast and the only things that is edible is some kind of fried bread and some kind of dough package with vegetables and minced meat inside.
Yesterday I woke up an hour after I wrote the first chapter in the diary. The night was short cuz we were flying east...We landed at Beijing International airport at around 7 in the morning and we started go through all the security checks, took a train to pick up our luggage. That was necessary because the airport hall is about 1 000 000 square meters! It was built for the Olympics and it’s really huge and stunning.
We met Glennan and Chrissie at the exit and they were hoping someone would pick us up when we arrived so they also could get some information but no one came for us... We asked at the information desk an found out there were tickets booked in our name to Xining at around 14.00, long wait!
We had a breakfast at Burger King’s, tasty and cheap, the only bad thing is that no one speaks a word of English in the entire airport.A few minutes before we boards the plane some people explain that we are going to follow them and they are going to take us to our hotel in Ledu after we land in Xining. Not a minute too late! Back on the plane I tried to sleep again but it was hard because it was a short flight. We also had some food! Some kind of bread and a piece of strange meat. When I looked out the window the landscape looked more like Afghanistan than China. The landing was the worst I’ve experienced, the pilot first took the plane down but then changed his mind and started climbing again, flew for another 15 minutes and then turned and went back again. Thought he was lost... After the landing we were packed in an old buss bound for Ledu. Hot, dusty and bumpy. The buss driver honked his at every car we passed the whole trip which lasted about an hour. We soon realized ,people drive and walk on the street just how they feel like.

When we entered the hotel we were met by a horde of other archers who wanted to have a look at our bows and arrows instead of checking in or get out of the way so we could check in. The organization wasn’t the best, nothing to hang in the Christmas tree as we would have said in Sweden.

Our hotel room... Doors that doesn’t close, big stains and burn marks on the floor and on the walls, the toilet doesn’t flush, the power shuts down once in a while, and big holes in the hall way floor and walls... And so on.

Then it was time for dinner, food! And wine and rice wine. But the food... chicken wok with chicken heads, a whole fish, liver, the only thing that was edible was bananas and some kind of meat that was soon eaten. On our table there was our “gang” ( EWBS, ETAS etc”) and the team from Slovakia.
People went up on the stage and sang folklore songs from their county/province and me and Bengt took the stage and sang När gäddorna leker.
Everybody was dunk and wanted to say hello and have a toast. They doesn’t handle alcohol that well those Asians... We had many good and interesting discussions with the other Europeans.
Had a good night sleep.

To be continued.

There and back again, an archer's tale by Robin Eriksson.

This is some withdraws from my journal I wrote on my trip to China. It was written there and it contains my view of all the craziness. I apologize for all the spelling mistakes...

Day 1, Get there...

The time is 21.48 Swedish time (03.48 in China) and we are on the plane bound for Beijing from Helsinki. Outside the plane its -46 degrees Celsius and we are currently flying at a height of 11145 meters with a bearing of 146 degrees at a speed of 868km/h. Right now we are flying between Novosibirsk and Abakan, names barely heard of (think Abakan is the name of a weapon in Battlefield Bad Company 2...). Bengt sits next to me sleeping and I’ve tried making it comfortable for me too but it’s hard in these seats...
Bengt picked me up in Tibro between 5 and 6. He drove from Gothenburg to Stockholm sense they booked our tickets wrong... so we flew from Sweden 12.55
On our way through Sweden we talked about Bengt’s trip to Batsford, the future for Companie of Saint Sebastian, my trip to Ekolsund, our jobs and future events like Visby, Agincourt 2015 and about arranging a Roving Mark shoot in Sweden.
We also discussed this trip... Both of us did not believe this was true until we were on the plane, and here we sit...
A nice big red sun sets behind the Siberian tundra, our seats are in the middle row so we can’t see so much, pity...
When we landed in Helsinki we found our travelling companions Linda and Gert which had flown from Amsterdam. I met Linda at Great Scania 3d Shoot last summer but Bengt knows them both very well. We sat down and had a beer (or two)and had a lot of laughter while we waited for our flight to Beijing. Two really friendly Dutchmen. At the time we sat there Linda had sms contact with Glennan and Chrissie from England. They arrived in Beijing yesterday and have been waiting to fly to Ledu (where the archery contest is held) but after 4 hours of waiting they found out that they had tickets to the next day... The committee of the competition haven’t given us much information about anything for example our visas was ready just a few days before the trip because the invitation was so late.
Finaly on the plane we got airplane food in the form of ONE pannbiff in brunsås with some fried potatoes, one coleslaw(which was nice), some crackers, a piece of airplane bread(which I loved when I was a kid), one chocolate ball and a cheese(which I was able to trade for Beng’t chocolate ball, Score!). After the meal I watched an episode of Deadwood in my phone, I also turned on the little computer in the seat ahead of me (AHHH TURBULANCE!!!!) and watched an episode of Berar Grylls(he’s the best! )trying to learn two of his fans how to survive in Canada. The guy from New York had a really rough time. After that I watched Rango, which Gunnarsson back at work had recommended, it was good. Then I tried to take a nap but it was hard so I ended up writing this instead (damn, the whole plane shakes now!).
The time is now 22.18 and we are soon flying in above Inner Mongolia.

To be continued...

Leksands Medeltidsmarknad

Sista helgen i Maj var en hektisk helg för kompaniet. Några var i England och andra i Dalarna. De som for till Anglernas ö får redovisa denna resa i eget inlägg.

Vi som möttes upp i det vackra men delvis regniga Leksand var Robin, Tveskägg, Totte och Martin. Northern Chapter (Totte och jag) lämnade hemmet tillsammans med ytterligare en passagerare och Tottes hund Duchess på Torsdageftermiddagen och for söderöver för att anlända ett ganska blött Leksand straxt före tolv. Där hade lägret redan slagits upp av Ege och hans vänner och av Gutniska Gardet som hade med sig ett mycket fint organiserat läger. Efter att ha umgåtts med alla i lägret så kom vi så småningom till vila och kunde förbereda den första dagen av Marknadshelgen.

Fredagen blev en ganska kall och regnig historia och mycket lite bågskytte genomfördes. Endast Hasse Tveskägg och Johan Svenson som han hade provapåskytte med höll ut men hade inte mycket lycka. Detta kompenserades på kvällen av mycket trevligheter och upptåg tillsammans med kompanjonerna i lägret.

På lördagen var det en helt annan historia. Vädret hade bättrats på och publiken till marknaden strömmade till. Hasse hade fullt upp hela dagen. Robin som givetvis hade med sig sin Stratton fick i uppdrag att skjuta hål i en av Gutniska Gardets bröstplåtar och sagt och gjort så knallade vi ner i sluttningen mot siljan och satte upp rustningen mot en gammal halmbal. Resultatet blev två penetrerande pilar i stålet. Efter att marknaden hade stängt annordnade Hasse och Johan den obligatoriska bågskyttetävlingen i Leksand. Från CoSS ställde Martin och Robin upp. Tävlingen hade 12-13 deltagare och inleddes med en gren där det gälde att skjuta ner träplattor från stolpar och fortsatte sedan med duellbalongskytte. Detta innebär att varje deltagare har en balong som representerar deltagarens "liv", om balongen går sönder är man ute ur delmomentet. Sista grenen i grundskyttet var ett moment där man fick behålla de av de tre pilarna man hade som var på blått eller bättre. I nästa omgång fick man behålla de pilar som satt i rött eller bättre. Och i sista var det bara i gult som gällde. Robin vann detta moment i en spännande kamp med Mika Kans från riddargänget på plats. Efter detta blev det finalomgång. Både Robin och Martin tog sig vidare till final. Herr Egemalm gjorde sitt bästa både skyttemässigt och för att psyka motståndarna men hans mest minnesvärda stunder i finalerna var nog dels komentaren -"Hjälp, jag har traslat in mig i strängen!" och hans framåt fall när han snubblade på de träpinnar som markerade skytteplats. I finalen segrade vår egen Robin och Martin slutade trea. Mellan oss klämde Björn Kallur från Mora in sig.

Senare på kvällen på lördagen utbröt det fest i lägret där vi skrattade oss fördärvade. Galningarna höll låda med både Pole(axe) dans och diverse karateninjatrix. Björn och Peter underhöll med eldshow och Jag (Martin) blev uppbjuden till nappatag av en av Gutarna. Detta blev en trevlig brottningsmatch där Leo som motståndaren hette gjorde bra ifrån sig så länge vi var stående men det visade sig att ett hederligt nacksving skulle få ner honom till marken och väl där hade han inte längre någon vidare framgång. Men all heder åt Leo som blev något av lurad att brottas med mig. Han hade inte fått information om att jag tränar både MMA, Kampfringen och boxning flera gånger i veckan.

Då tävlingen var avgjord så snörde Klasse på sig sin sena 1300-tals rustning och klev i på skyttebanan. Vi testade hur bra olika pilar stod sig monterade med redheadblunts. Efter att ha skjutit både på 15meter mot stillastående och rörlig riddare körde vi på 25 meter och resultatet enligt Klasse var att på 25 meter har man stor chans att undvika pilarna men på nära håll blir det svårare. Bambuskaften höll fint och nu har både Robin, Totte och Jag utrustat os med en hel del Redheads på våra pilar så det kan nog bli mer äventyr med skott mot levande mål.

På söndagen tog vi det ganska lugnt och yvdes inte för mycket, dock blev det en liten sväng ner i snårskogen igen för att skjuta lite på rustning igen. Resultatet var som vanligt att en lite penetration uppstod men inget som skulle ha dödat bäraren. Efter detta var det bara kvar att säga hej då till alla och med stor saknad ge sig av igen hem till verkligheten.

//Martin

COSS-representant i Finland

I mars 2011 blev jag kontaktad av den svenskspråkiga TV-kanalen i Finland. Det var Alexander Ravenna som hade skickad dom vidare till mig.
Kanalen har ett program som heter Strömsö. Det gällde en förfrågan om ev. medverkan i programmet!
Som utövare av traditionellt långbågeskytte och bygge av och med träbågar ser man ju gärna att intresset sprids till fler. Det här var ju en möjlighet att sprida via TV. Målet är ju ”en båge i var kvinna och var mans hand”.
Efter ytterligare några kontakter så blev det klart att jag skulle åka till Finland. Kul!
Vi började diskutera upplägg. Jag fick info om hur dom arbetade. Och utifrån det gjordes en plan upp. Jag byggde en enkel flatbåge av ask och påbörjade två ämnesstavar. Dom två ämnesstavarna påbörjades i fyra olika steg. Stav ett: Barkning och skrapning. Stav två: Linjering och yxning, profil för att jobba med spånhyvel.
Dom här ämnena plus några av mina egna pilar och bågar skulle skickas i förväg med ett fraktbolag. Ett mycket känt sådant, ej här namngivet. Men nu börjar nåt som nog mest kan liknas för en fars av Nils Poppe eller Galenskaparna. Det är ingen ide att gå in på några detaljer, men efter byte av bolag kom grejerna iväg. Så här i efterhand kan man skratta åt det fullständiga kaoset med det första företaget.
Så var det då dags att transportera undertecknad, Weiland. På måndagen den 11:e april flög jag från Jönköpings flygplats. Har aldrig flugit förut. Vidrigt! Med byte på Arlanda dit och tillbaka skulle jag behöva stå ut med detta obehag sammanlagt 8 gånger. DVS. stigningen. Plus landningen.
Nåväl, det var visade att det var den första upplevelsen som fick magen att slå kullerbytta.
Efter det var det inga problem.
Till slut var jag framme i Vasa. Lämnade mina grejer på hotellet och gick en sväng på stan.
En större folksamling på stadens torg väckte min nyfikenhet. Vasas eget hockeylag hade vunnit serien. Folk var glada kan jag säga. Så jag beslöt att inte säga nåt om långbågeskyttets förträfflighet över hockeyn.
Nästa morgon blev jag hämtad av Anne Tier-Siltanen. Programledaren på Strömsö. Vi hade tidigare träffats då hon gjorde ett endags besök hemma hos mig. Då tittade vi på material och verktyg. Hon fick då också provskjuta för första gången. Och blev biten direkt. Och, hon sköt bra.

Färden till inspelningsplatsen/Strömsö gick fort. Vi var först på plats. Så vi tittade på lokalerna och Anne förklarade mer ingående hur dagens schema var planerat. Efter hand droppade det in folk. Snickare, ljudtekniker, kamerafolk, regi, mm. Väldigt familjärt och avspänt. Vilken skön miljö! Det var som om man hade känt dom i flera år. Där hade jag kunnat stanna länge.
Nu var det dags att jobba. Arbetsbänk, verktyg, material skulle på plats. Ljus, ljud och kameror skulle plats. Och, Weiland bytte om till kläder som representerade Companie of St. Sebastian på ett värdigt sätt.
Scenerna skulle spelas in på verandan till det hus som är Strömsö. Huset är byggt runt 1860. Och var länge i en familjs ägo. En mycket förmögen sådan kan man förstå. Anne berättade att på våren kom dom ut med ångbåt till sitt sommarhus. Lade till vid sin egen brygga. Och man ser idag på den nästan parkliknande trädgården och det mycket vackra huset att här fanns också behov av ett antal tjänstefolk. Ett stycke historia.

Dagens inspelningar började med att det gjordes några påannonseringar för programpunkter.
Därefter var det dags för bågbyggandet. Jag vet inte i skrivande stund något om hur programmet är i sin helhet. Klippt och färdigt. Men där på verandan, med svanar och gäss ”sjungande” i den svaga drivande dimman, började vi. Först en kort inledande presentation. Sedan började jag med änden av ämnesstav 1 som skulle barkas. Det var inte helt lätt att få barken att räcka. Ett flertal omtagningar med olika versioner gjorde att barkningen fick göras väldigt sparsamt varje gång. Utan att det skulle märkas…
Sen gick vi över till skrapning. Där var det enklare att dra ut på det. Skönt var det när man kunde gå lös med yxan. Få släppa loss lite. Det gjorde också att man fick upp lite extra värme i kroppen. Det var lite råkyla i luften och här och var låg det snö kvar. Companiets kläder är varma men tillslut kröp kylan in. Inspelningsteamet var väldigt omtänksamma och gav mig min överrock vid pausarna. Det värmde också. Både rocken och omtanken.
Det sista på byggscenerna var att jag tillerade. Under tiden vi pratade och jag byggde gjorde Anne en sträng och en tavla. Strängflätningen gick som en dans. Tavlan var en enkel frigolitskiva nerstoppad i en jutesäck. Med en pånålad ringad tapet vi hade skrivit ut från nätet.
När man har byggt en båge så ska den ju provskjutas. Så som avslutning sköt vi, Anne och jag, med både den ”nybyggda” och några av mina egna bågar. Bland annat min senbackade idegransbåge. Efter inspelningen var klar fick alla andra skjuta. Och det ville dom.
Anne fick ”filmbågen”. Dom ämnesstavarna jag använde lämnades också kvar till hugade byggare på Strömsö.
Tiden gick alldeles för fort. Jag trivdes med Strömsö och dom som jobbade där och hade kunnat stanna länge. Men allt har ett slut, så också detta. Plötsligt var klockan sen. Det blev bråttom. Byta kläder, packa ihop mina bågar och verktyg. Anne skjutsade mig till flygplatsen, bagaget checkades in, ett farväl. Några anteckningar om skrivet material som jag lovade att skicka. Satte mig med en kopp kaffe. En stund av eftertanke och försöka smälta allt som hänt under dagen. Strax var det tid att gå ombord på planet. Där började jag att skriva det utlovade bågbyggematerialet. Mellanlandning Arlanda Flyget till Jönköping försenat en timme. Tekniska problem. Precis vad man vill höra när man är ny i flygandet! Haha..
Men förseningen hade ett stort plus. Det var mörkt när vi gick in för landning i Jönköping. När vi kom ner ur molnen, Jisses! Alla ljus.. bilar.. gatlyktor.. hus.. Vad läckert!
Ja, hemma kl. 0.30. Trött men uppskruvad. Äta, kaffe och fortsätta skriva. Tillslut somnade jag.
Det var mycket på en kort tid. Allt förberedande och planerande. Flyga för första men inte sista gången. Vasa. Strömsö med dessa goa människor. Hem igen.
Och det fortsatte. Mailkontakt med Anne inför dom texter och bilder som kommer att finnas på deras hemsida. Tips och byggbeskrivningar för eventuella intresserade. Bågar och pilar.
Två bågbeskrivningar kommer att finnas där. En på den som byggdes i programmet plus en som är en ”snabb 20 min. båge”. Det är enkla bågar båda två. Tanken är att det ska vara enkelt. Att kunna ge nyintresserade en inkörsport , en start, till bågbyggandet.
Målet är ju ”En båge i var kvinna och var mans hand”.

Tack alla inblandade.
George Weiland.
Companie of St. Sebastian.

Programmet sänds idag, söndagen 1:a maj kl. 17.15.
Repris onsdagen 6:e maj kl. 20.00.

Länk till programmets hemsida: http://svenska.yle.fi/matochfritid/stromso.php
Där finns bland annat beskrivningar på hur du bygger en enkel båge mm

Medieval ”blowjob”….

I samband med att jag skulle bygga ett förråd för mina bågskyttegrejer behövde jag spränga
bort lite berg.

Detta nämnde jag för en jobbarkompis. Varvid jag får mig till svar..
- Men du är ju en sån där medeltidsnörd! Du kan väl inte spränga. Du skall väl elda på berget?
Hmmm? Det där satte sig i skallen på mig. Kunde inte släppa tanken.
Så, det var bara att sätta igång. Samla ihop allt som kunde tänkas brännas. Byggbråte, grenar, ris, allt. Bergsknölen sluttade nedåt så jag fick börja med en stödplåt. Annars hade elden sakta vandrat nedåt. Sedan staplades brandmaterialet. Inte för högt. Hellre elda länge än en jättebrasa. Då går mer värme ner i berget. Elden tändes tidigt på förmiddagen. Och underhölls ordentligt med bränsle. Gården blev välstädad på köpet. Allt som kunde eldas, eldades.



Fram mot eftermiddag/kväll hade jag också bunkrat upp ordentligt med vatten.
Jag rakade undan dom sista bränderna och glöden som var kvar. Sen var det till att vattenbegjuta berget. Massor med vatten. Otroligt vad ånga det blev! Lokal dimma på Torsö….

Efter en stund hörde man hur det knäppte och lät från berget, förutom fräsandet från vattnet.
Jag fortsatte att hälla på vatten till dess att det var tyst.
Nu var det slägga som gällde. En 4.5 kg. och en 8 kg. slägga, dunkade på berget fint.
En del av berget flagade av i skivor. Lite längre ner blev det grus av berget.
Det gick fort nu att knacka sönder det. Det sista spräckte jag med slägga och kilar. När mörkret föll var jag klar.

Fantastiskt. Det var effektivt. Det var tyst, ingen explosion. Och gården blev som sagt väldigt städad. Och det var kul! Och det var historiskt korrekt. Kändes bra. Synd bara att man inte hade 1400-talspaltorna på sig….

George Weiland.

Bältesväska

Efter att ha avundsjukt sneglat länge på Robins väska bestämmde jag mig. Det var dags. Nu gör jag en. Min gamla är nästan år gammal nu och mogen för pension.


En snabb inventering av läder och skinnförråd. Ett passande spänne införskaffades redan i somras på bågskyttetävlingen i Varberg. Några skisser senare börjar det ta form. Bestämmer också att nu är det tillfälle att pröva en ide. Det vanliga tillvägagångssättet är ju att man vändsyr väskan. Gärna med en bes. Det är ett praktiskt sätt att sy sömmen. Det blir starkt och snyggt. Men…. Inuti blir det en hård ful valk. Helhetsformen för väskan blir lite störd av detta ”veck” i den yttre läderytan . Tänk att göra en slät söm, som mjukt följer väskans form. En söm med lädret kant i kant? Nja, inte här kanske. Det blir för dålig stabilitet. En överlappande dubbelsöm, med skärflade kanter? Yeas!

Nu skall lädret skäras till. Snål som jag är försöker jag spara på lädret och använda bitar som ligger så nära det färdigskurna det går. Det innebär i det här fallet att väskans bakstycke och lock skärs från två olika läderstycken. Med påföljd att en extra överlappning måste till. Den läggs på baksidan lite diskret. På plussidan ger ju den extra styvhet/stabilitet till väskan. Robins väska har två skinnpungar påsydda på framsidan. Mycket praktiskt. Jag har lite hjortskinn kvar. Det räcker till båda påsarna. Sidor och bakstycke sys ihop först. Inga problem. Med lädret lite fuktat går det bra att ”dra” med sig så en vacker kurva bildas. Nu till framsidan. Först sys påsarna fast. Och remmen till spännet förstås. Sen är det dags. Detta blir knepigt. Jag syr växelvis. Det är ju två parallella sömmar, sida vid sida. Först halva väskans sida på höger sida. Sen på vänster sida . Men nu syr jag hela vägen runt. Därefter syr jag resten av höger sida. Precis som baksidan syr jag med lädret fuktat. Kanterna är också skärflade. DVS. dom tunnas av ut mot kanten. Med en liten hyvel som jag egentligen har gjort till pilmakeriet går det lätt som en plätt! Skärflingen är ca. 12 mm bred och går ner till ca. 1.3 mm. Lädret ”dras” med så att samma mjuka kurva bildas på framsidan. Sist sys ett kantband av tunt älgskinn på lockets kant. Nu till ”magin”!

Att forma läder har alltid fascinerat mig. Med fukt, värme och tryck kan man åstadkomma otroliga saker med läder. I det här fallet använder jag fuktig sand och värme. På så sätt får jag den rätta bulligheten på väskan.
Lädrets ”grisskära” färg tilltalar inte mitt öga. Jag är också road av att åldra mina saker. Dom får gärna se ut som om dom har varit med ett tag…….
Vax och olja är huvudingredienserna i denna process, plus lite annat jox.
Ja, det blev en väska. Tycker nog fortfarande att Robins är snyggast, men det här var kul.

Nu vidare till nästa projekt.

George Weiland

Höst-/vinter rapport.

Intet nytt på Sebastian fronten… Jo då! Det knåpas på i de små mörka stugorna i vinterlandet i skenet av den öppna spisen. Men först en uppdatering om vad som hänt under hösten och vintern. Första helgen i september var det som vanligt dags att besöka Stigmänns Möte, en privat sammankomst som anordnas årligen i Tiveds skogarna av Weiland. Årets möte bjöd på roligt skytte(i form av royal round, jaktstig, clout och för de som orkade springa runt i natten: boffer), god mat och trevligt sällskap. Som det brukar vara alltså! En liten tävling hölls också och om jag inte minns fel så var det jag som vann.

Helgen efter det var det dags förmig, Susanna och Jonas med sonen Vilmer att bege oss till Söderköpings gästabud. Ett arrangemang som jag tror levde upp till allas våra förväntningar. Vi möttes upp på lördag morgonen och träffade snart kända ansikten i form av Hasse Tveskägg (som då nyligen blivit inrekryterad i kompaniet), Lars som vi träffade i Varberg och i Skåne på 3d jakten och annat löst folk från Albrechts bössor och Carnis. Marknaden bjöd på mycket roligt att kika på men höjdpunkten på dagen var ändå Yngve Trötts bågskytte tävling. Tävlingen hölls av Ola P(som har samma tänk som oss i kompaniet om bågskytte) och var en rolig sådan.

Den var uppbyggd av flera stationer som man sköt på och allt gjordes upp i en final av desom hade bästpoäng från grundomgången. Mycket roligt skytte bjöds det på och jag kom segrande ur grundomgången men föll i finalen som var papegojskytte. En gammal gren som går ut på at träffa en papegoja som sitter ca 5-7 m(?) upp i luften. Besviken på mig själv men ändå nöjd gick vi vidare och såg på fältslaget som Carnis och Albrechts bössor annordnade.

En perfekt avslutning på en perfekt dag.

Men nu till lite vinterpyssel. Denna vintern har jag försökt hyvla egna pilskaft till min nya 110 lbs Warbow och det har gått hyfsat bra. Har hittills gjort en uppsättning med lätta flight pilar i asp som är barreled (tjockare på mitten) och chested (tjockare ca 2/3 från spetsen). Har också gjort ett par jakt pilar och en bunt som är bob-tailed (tjockast längst fram) som skall förses med tunga pansarbrytande spetsar och tudor bodkins. Materialen i dessa är asp, poppel och björk och de med tudor bodkins kommer vara klassade som EWBS Livery arrows.

Jag har också haft en del syprojekt under hösten och vintern och lagom till Söderköpings gästabud hade jag sytt klart två huvudbonader till Susanna som syns på bilden här till höger.

Efter det letade jag efter ett lämpligt tyg till en påsmössa men det var svårt att hitta men som tur var så kom min kära mor hemsläpande med ett perfekt ylletyg som hon hade hittat på en loppis för 15kr. Det var så bra så jag bestämmde mig för att sy en struthätta med knäppning också. Det projektet jag nu pysslar med är ett par nya svartahosor. De jag haft förut har varit fusksydda och med det resulterat i dålig passform.

På bilden här syns överst min ny warbow av Steve Stratton. Under den Struthättan och påsmössan. En salig blandning av alla nya pilar, ett hosben och ett fynd jag gjorde på en antikaffär, en triss fottanglar som minst är från början av 1800-talet.

Allt för den här gången / Robin.