Leksands Medeltidsmarknad

Sista helgen i Maj var en hektisk helg för kompaniet. Några var i England och andra i Dalarna. De som for till Anglernas ö får redovisa denna resa i eget inlägg.

Vi som möttes upp i det vackra men delvis regniga Leksand var Robin, Tveskägg, Totte och Martin. Northern Chapter (Totte och jag) lämnade hemmet tillsammans med ytterligare en passagerare och Tottes hund Duchess på Torsdageftermiddagen och for söderöver för att anlända ett ganska blött Leksand straxt före tolv. Där hade lägret redan slagits upp av Ege och hans vänner och av Gutniska Gardet som hade med sig ett mycket fint organiserat läger. Efter att ha umgåtts med alla i lägret så kom vi så småningom till vila och kunde förbereda den första dagen av Marknadshelgen.

Fredagen blev en ganska kall och regnig historia och mycket lite bågskytte genomfördes. Endast Hasse Tveskägg och Johan Svenson som han hade provapåskytte med höll ut men hade inte mycket lycka. Detta kompenserades på kvällen av mycket trevligheter och upptåg tillsammans med kompanjonerna i lägret.

På lördagen var det en helt annan historia. Vädret hade bättrats på och publiken till marknaden strömmade till. Hasse hade fullt upp hela dagen. Robin som givetvis hade med sig sin Stratton fick i uppdrag att skjuta hål i en av Gutniska Gardets bröstplåtar och sagt och gjort så knallade vi ner i sluttningen mot siljan och satte upp rustningen mot en gammal halmbal. Resultatet blev två penetrerande pilar i stålet. Efter att marknaden hade stängt annordnade Hasse och Johan den obligatoriska bågskyttetävlingen i Leksand. Från CoSS ställde Martin och Robin upp. Tävlingen hade 12-13 deltagare och inleddes med en gren där det gälde att skjuta ner träplattor från stolpar och fortsatte sedan med duellbalongskytte. Detta innebär att varje deltagare har en balong som representerar deltagarens "liv", om balongen går sönder är man ute ur delmomentet. Sista grenen i grundskyttet var ett moment där man fick behålla de av de tre pilarna man hade som var på blått eller bättre. I nästa omgång fick man behålla de pilar som satt i rött eller bättre. Och i sista var det bara i gult som gällde. Robin vann detta moment i en spännande kamp med Mika Kans från riddargänget på plats. Efter detta blev det finalomgång. Både Robin och Martin tog sig vidare till final. Herr Egemalm gjorde sitt bästa både skyttemässigt och för att psyka motståndarna men hans mest minnesvärda stunder i finalerna var nog dels komentaren -"Hjälp, jag har traslat in mig i strängen!" och hans framåt fall när han snubblade på de träpinnar som markerade skytteplats. I finalen segrade vår egen Robin och Martin slutade trea. Mellan oss klämde Björn Kallur från Mora in sig.

Senare på kvällen på lördagen utbröt det fest i lägret där vi skrattade oss fördärvade. Galningarna höll låda med både Pole(axe) dans och diverse karateninjatrix. Björn och Peter underhöll med eldshow och Jag (Martin) blev uppbjuden till nappatag av en av Gutarna. Detta blev en trevlig brottningsmatch där Leo som motståndaren hette gjorde bra ifrån sig så länge vi var stående men det visade sig att ett hederligt nacksving skulle få ner honom till marken och väl där hade han inte längre någon vidare framgång. Men all heder åt Leo som blev något av lurad att brottas med mig. Han hade inte fått information om att jag tränar både MMA, Kampfringen och boxning flera gånger i veckan.

Då tävlingen var avgjord så snörde Klasse på sig sin sena 1300-tals rustning och klev i på skyttebanan. Vi testade hur bra olika pilar stod sig monterade med redheadblunts. Efter att ha skjutit både på 15meter mot stillastående och rörlig riddare körde vi på 25 meter och resultatet enligt Klasse var att på 25 meter har man stor chans att undvika pilarna men på nära håll blir det svårare. Bambuskaften höll fint och nu har både Robin, Totte och Jag utrustat os med en hel del Redheads på våra pilar så det kan nog bli mer äventyr med skott mot levande mål.

På söndagen tog vi det ganska lugnt och yvdes inte för mycket, dock blev det en liten sväng ner i snårskogen igen för att skjuta lite på rustning igen. Resultatet var som vanligt att en lite penetration uppstod men inget som skulle ha dödat bäraren. Efter detta var det bara kvar att säga hej då till alla och med stor saknad ge sig av igen hem till verkligheten.

//Martin

COSS-representant i Finland

I mars 2011 blev jag kontaktad av den svenskspråkiga TV-kanalen i Finland. Det var Alexander Ravenna som hade skickad dom vidare till mig.
Kanalen har ett program som heter Strömsö. Det gällde en förfrågan om ev. medverkan i programmet!
Som utövare av traditionellt långbågeskytte och bygge av och med träbågar ser man ju gärna att intresset sprids till fler. Det här var ju en möjlighet att sprida via TV. Målet är ju ”en båge i var kvinna och var mans hand”.
Efter ytterligare några kontakter så blev det klart att jag skulle åka till Finland. Kul!
Vi började diskutera upplägg. Jag fick info om hur dom arbetade. Och utifrån det gjordes en plan upp. Jag byggde en enkel flatbåge av ask och påbörjade två ämnesstavar. Dom två ämnesstavarna påbörjades i fyra olika steg. Stav ett: Barkning och skrapning. Stav två: Linjering och yxning, profil för att jobba med spånhyvel.
Dom här ämnena plus några av mina egna pilar och bågar skulle skickas i förväg med ett fraktbolag. Ett mycket känt sådant, ej här namngivet. Men nu börjar nåt som nog mest kan liknas för en fars av Nils Poppe eller Galenskaparna. Det är ingen ide att gå in på några detaljer, men efter byte av bolag kom grejerna iväg. Så här i efterhand kan man skratta åt det fullständiga kaoset med det första företaget.
Så var det då dags att transportera undertecknad, Weiland. På måndagen den 11:e april flög jag från Jönköpings flygplats. Har aldrig flugit förut. Vidrigt! Med byte på Arlanda dit och tillbaka skulle jag behöva stå ut med detta obehag sammanlagt 8 gånger. DVS. stigningen. Plus landningen.
Nåväl, det var visade att det var den första upplevelsen som fick magen att slå kullerbytta.
Efter det var det inga problem.
Till slut var jag framme i Vasa. Lämnade mina grejer på hotellet och gick en sväng på stan.
En större folksamling på stadens torg väckte min nyfikenhet. Vasas eget hockeylag hade vunnit serien. Folk var glada kan jag säga. Så jag beslöt att inte säga nåt om långbågeskyttets förträfflighet över hockeyn.
Nästa morgon blev jag hämtad av Anne Tier-Siltanen. Programledaren på Strömsö. Vi hade tidigare träffats då hon gjorde ett endags besök hemma hos mig. Då tittade vi på material och verktyg. Hon fick då också provskjuta för första gången. Och blev biten direkt. Och, hon sköt bra.

Färden till inspelningsplatsen/Strömsö gick fort. Vi var först på plats. Så vi tittade på lokalerna och Anne förklarade mer ingående hur dagens schema var planerat. Efter hand droppade det in folk. Snickare, ljudtekniker, kamerafolk, regi, mm. Väldigt familjärt och avspänt. Vilken skön miljö! Det var som om man hade känt dom i flera år. Där hade jag kunnat stanna länge.
Nu var det dags att jobba. Arbetsbänk, verktyg, material skulle på plats. Ljus, ljud och kameror skulle plats. Och, Weiland bytte om till kläder som representerade Companie of St. Sebastian på ett värdigt sätt.
Scenerna skulle spelas in på verandan till det hus som är Strömsö. Huset är byggt runt 1860. Och var länge i en familjs ägo. En mycket förmögen sådan kan man förstå. Anne berättade att på våren kom dom ut med ångbåt till sitt sommarhus. Lade till vid sin egen brygga. Och man ser idag på den nästan parkliknande trädgården och det mycket vackra huset att här fanns också behov av ett antal tjänstefolk. Ett stycke historia.

Dagens inspelningar började med att det gjordes några påannonseringar för programpunkter.
Därefter var det dags för bågbyggandet. Jag vet inte i skrivande stund något om hur programmet är i sin helhet. Klippt och färdigt. Men där på verandan, med svanar och gäss ”sjungande” i den svaga drivande dimman, började vi. Först en kort inledande presentation. Sedan började jag med änden av ämnesstav 1 som skulle barkas. Det var inte helt lätt att få barken att räcka. Ett flertal omtagningar med olika versioner gjorde att barkningen fick göras väldigt sparsamt varje gång. Utan att det skulle märkas…
Sen gick vi över till skrapning. Där var det enklare att dra ut på det. Skönt var det när man kunde gå lös med yxan. Få släppa loss lite. Det gjorde också att man fick upp lite extra värme i kroppen. Det var lite råkyla i luften och här och var låg det snö kvar. Companiets kläder är varma men tillslut kröp kylan in. Inspelningsteamet var väldigt omtänksamma och gav mig min överrock vid pausarna. Det värmde också. Både rocken och omtanken.
Det sista på byggscenerna var att jag tillerade. Under tiden vi pratade och jag byggde gjorde Anne en sträng och en tavla. Strängflätningen gick som en dans. Tavlan var en enkel frigolitskiva nerstoppad i en jutesäck. Med en pånålad ringad tapet vi hade skrivit ut från nätet.
När man har byggt en båge så ska den ju provskjutas. Så som avslutning sköt vi, Anne och jag, med både den ”nybyggda” och några av mina egna bågar. Bland annat min senbackade idegransbåge. Efter inspelningen var klar fick alla andra skjuta. Och det ville dom.
Anne fick ”filmbågen”. Dom ämnesstavarna jag använde lämnades också kvar till hugade byggare på Strömsö.
Tiden gick alldeles för fort. Jag trivdes med Strömsö och dom som jobbade där och hade kunnat stanna länge. Men allt har ett slut, så också detta. Plötsligt var klockan sen. Det blev bråttom. Byta kläder, packa ihop mina bågar och verktyg. Anne skjutsade mig till flygplatsen, bagaget checkades in, ett farväl. Några anteckningar om skrivet material som jag lovade att skicka. Satte mig med en kopp kaffe. En stund av eftertanke och försöka smälta allt som hänt under dagen. Strax var det tid att gå ombord på planet. Där började jag att skriva det utlovade bågbyggematerialet. Mellanlandning Arlanda Flyget till Jönköping försenat en timme. Tekniska problem. Precis vad man vill höra när man är ny i flygandet! Haha..
Men förseningen hade ett stort plus. Det var mörkt när vi gick in för landning i Jönköping. När vi kom ner ur molnen, Jisses! Alla ljus.. bilar.. gatlyktor.. hus.. Vad läckert!
Ja, hemma kl. 0.30. Trött men uppskruvad. Äta, kaffe och fortsätta skriva. Tillslut somnade jag.
Det var mycket på en kort tid. Allt förberedande och planerande. Flyga för första men inte sista gången. Vasa. Strömsö med dessa goa människor. Hem igen.
Och det fortsatte. Mailkontakt med Anne inför dom texter och bilder som kommer att finnas på deras hemsida. Tips och byggbeskrivningar för eventuella intresserade. Bågar och pilar.
Två bågbeskrivningar kommer att finnas där. En på den som byggdes i programmet plus en som är en ”snabb 20 min. båge”. Det är enkla bågar båda två. Tanken är att det ska vara enkelt. Att kunna ge nyintresserade en inkörsport , en start, till bågbyggandet.
Målet är ju ”En båge i var kvinna och var mans hand”.

Tack alla inblandade.
George Weiland.
Companie of St. Sebastian.

Programmet sänds idag, söndagen 1:a maj kl. 17.15.
Repris onsdagen 6:e maj kl. 20.00.

Länk till programmets hemsida: http://svenska.yle.fi/matochfritid/stromso.php
Där finns bland annat beskrivningar på hur du bygger en enkel båge mm

Medieval ”blowjob”….

I samband med att jag skulle bygga ett förråd för mina bågskyttegrejer behövde jag spränga
bort lite berg.

Detta nämnde jag för en jobbarkompis. Varvid jag får mig till svar..
- Men du är ju en sån där medeltidsnörd! Du kan väl inte spränga. Du skall väl elda på berget?
Hmmm? Det där satte sig i skallen på mig. Kunde inte släppa tanken.
Så, det var bara att sätta igång. Samla ihop allt som kunde tänkas brännas. Byggbråte, grenar, ris, allt. Bergsknölen sluttade nedåt så jag fick börja med en stödplåt. Annars hade elden sakta vandrat nedåt. Sedan staplades brandmaterialet. Inte för högt. Hellre elda länge än en jättebrasa. Då går mer värme ner i berget. Elden tändes tidigt på förmiddagen. Och underhölls ordentligt med bränsle. Gården blev välstädad på köpet. Allt som kunde eldas, eldades.



Fram mot eftermiddag/kväll hade jag också bunkrat upp ordentligt med vatten.
Jag rakade undan dom sista bränderna och glöden som var kvar. Sen var det till att vattenbegjuta berget. Massor med vatten. Otroligt vad ånga det blev! Lokal dimma på Torsö….

Efter en stund hörde man hur det knäppte och lät från berget, förutom fräsandet från vattnet.
Jag fortsatte att hälla på vatten till dess att det var tyst.
Nu var det slägga som gällde. En 4.5 kg. och en 8 kg. slägga, dunkade på berget fint.
En del av berget flagade av i skivor. Lite längre ner blev det grus av berget.
Det gick fort nu att knacka sönder det. Det sista spräckte jag med slägga och kilar. När mörkret föll var jag klar.

Fantastiskt. Det var effektivt. Det var tyst, ingen explosion. Och gården blev som sagt väldigt städad. Och det var kul! Och det var historiskt korrekt. Kändes bra. Synd bara att man inte hade 1400-talspaltorna på sig….

George Weiland.

Bältesväska

Efter att ha avundsjukt sneglat länge på Robins väska bestämmde jag mig. Det var dags. Nu gör jag en. Min gamla är nästan år gammal nu och mogen för pension.


En snabb inventering av läder och skinnförråd. Ett passande spänne införskaffades redan i somras på bågskyttetävlingen i Varberg. Några skisser senare börjar det ta form. Bestämmer också att nu är det tillfälle att pröva en ide. Det vanliga tillvägagångssättet är ju att man vändsyr väskan. Gärna med en bes. Det är ett praktiskt sätt att sy sömmen. Det blir starkt och snyggt. Men…. Inuti blir det en hård ful valk. Helhetsformen för väskan blir lite störd av detta ”veck” i den yttre läderytan . Tänk att göra en slät söm, som mjukt följer väskans form. En söm med lädret kant i kant? Nja, inte här kanske. Det blir för dålig stabilitet. En överlappande dubbelsöm, med skärflade kanter? Yeas!

Nu skall lädret skäras till. Snål som jag är försöker jag spara på lädret och använda bitar som ligger så nära det färdigskurna det går. Det innebär i det här fallet att väskans bakstycke och lock skärs från två olika läderstycken. Med påföljd att en extra överlappning måste till. Den läggs på baksidan lite diskret. På plussidan ger ju den extra styvhet/stabilitet till väskan. Robins väska har två skinnpungar påsydda på framsidan. Mycket praktiskt. Jag har lite hjortskinn kvar. Det räcker till båda påsarna. Sidor och bakstycke sys ihop först. Inga problem. Med lädret lite fuktat går det bra att ”dra” med sig så en vacker kurva bildas. Nu till framsidan. Först sys påsarna fast. Och remmen till spännet förstås. Sen är det dags. Detta blir knepigt. Jag syr växelvis. Det är ju två parallella sömmar, sida vid sida. Först halva väskans sida på höger sida. Sen på vänster sida . Men nu syr jag hela vägen runt. Därefter syr jag resten av höger sida. Precis som baksidan syr jag med lädret fuktat. Kanterna är också skärflade. DVS. dom tunnas av ut mot kanten. Med en liten hyvel som jag egentligen har gjort till pilmakeriet går det lätt som en plätt! Skärflingen är ca. 12 mm bred och går ner till ca. 1.3 mm. Lädret ”dras” med så att samma mjuka kurva bildas på framsidan. Sist sys ett kantband av tunt älgskinn på lockets kant. Nu till ”magin”!

Att forma läder har alltid fascinerat mig. Med fukt, värme och tryck kan man åstadkomma otroliga saker med läder. I det här fallet använder jag fuktig sand och värme. På så sätt får jag den rätta bulligheten på väskan.
Lädrets ”grisskära” färg tilltalar inte mitt öga. Jag är också road av att åldra mina saker. Dom får gärna se ut som om dom har varit med ett tag…….
Vax och olja är huvudingredienserna i denna process, plus lite annat jox.
Ja, det blev en väska. Tycker nog fortfarande att Robins är snyggast, men det här var kul.

Nu vidare till nästa projekt.

George Weiland

Höst-/vinter rapport.

Intet nytt på Sebastian fronten… Jo då! Det knåpas på i de små mörka stugorna i vinterlandet i skenet av den öppna spisen. Men först en uppdatering om vad som hänt under hösten och vintern. Första helgen i september var det som vanligt dags att besöka Stigmänns Möte, en privat sammankomst som anordnas årligen i Tiveds skogarna av Weiland. Årets möte bjöd på roligt skytte(i form av royal round, jaktstig, clout och för de som orkade springa runt i natten: boffer), god mat och trevligt sällskap. Som det brukar vara alltså! En liten tävling hölls också och om jag inte minns fel så var det jag som vann.

Helgen efter det var det dags förmig, Susanna och Jonas med sonen Vilmer att bege oss till Söderköpings gästabud. Ett arrangemang som jag tror levde upp till allas våra förväntningar. Vi möttes upp på lördag morgonen och träffade snart kända ansikten i form av Hasse Tveskägg (som då nyligen blivit inrekryterad i kompaniet), Lars som vi träffade i Varberg och i Skåne på 3d jakten och annat löst folk från Albrechts bössor och Carnis. Marknaden bjöd på mycket roligt att kika på men höjdpunkten på dagen var ändå Yngve Trötts bågskytte tävling. Tävlingen hölls av Ola P(som har samma tänk som oss i kompaniet om bågskytte) och var en rolig sådan.

Den var uppbyggd av flera stationer som man sköt på och allt gjordes upp i en final av desom hade bästpoäng från grundomgången. Mycket roligt skytte bjöds det på och jag kom segrande ur grundomgången men föll i finalen som var papegojskytte. En gammal gren som går ut på at träffa en papegoja som sitter ca 5-7 m(?) upp i luften. Besviken på mig själv men ändå nöjd gick vi vidare och såg på fältslaget som Carnis och Albrechts bössor annordnade.

En perfekt avslutning på en perfekt dag.

Men nu till lite vinterpyssel. Denna vintern har jag försökt hyvla egna pilskaft till min nya 110 lbs Warbow och det har gått hyfsat bra. Har hittills gjort en uppsättning med lätta flight pilar i asp som är barreled (tjockare på mitten) och chested (tjockare ca 2/3 från spetsen). Har också gjort ett par jakt pilar och en bunt som är bob-tailed (tjockast längst fram) som skall förses med tunga pansarbrytande spetsar och tudor bodkins. Materialen i dessa är asp, poppel och björk och de med tudor bodkins kommer vara klassade som EWBS Livery arrows.

Jag har också haft en del syprojekt under hösten och vintern och lagom till Söderköpings gästabud hade jag sytt klart två huvudbonader till Susanna som syns på bilden här till höger.

Efter det letade jag efter ett lämpligt tyg till en påsmössa men det var svårt att hitta men som tur var så kom min kära mor hemsläpande med ett perfekt ylletyg som hon hade hittat på en loppis för 15kr. Det var så bra så jag bestämmde mig för att sy en struthätta med knäppning också. Det projektet jag nu pysslar med är ett par nya svartahosor. De jag haft förut har varit fusksydda och med det resulterat i dålig passform.

På bilden här syns överst min ny warbow av Steve Stratton. Under den Struthättan och påsmössan. En salig blandning av alla nya pilar, ett hosben och ett fynd jag gjorde på en antikaffär, en triss fottanglar som minst är från början av 1800-talet.

Allt för den här gången / Robin.

Stora Skånska 3D Jakten 2010

Den 14-15 augusti gick Stora Skånska 3D Jakten av stapeln och CoSS hade två deltagande skyttar med. Nedan följer en redogörelse från helgen utav Bengt Hawkwood.

Fredagen den 13 trotsade två CoSS skyttar, jag och Robin Eriksson samt hang-arounden Thomas Carlsson ödet och färdades på olika vägar ner till hjärtat av det gamla arvfiendelandet för att deltaga i den 7:de upplagan av ”Stora Skånska 3D Jakten”. Tävlingen som är en av de största i Europa går av stapeln på det gamla slottet Snogeholms ägor, ungefär mitt mellan Sjöbo och Ystad. För Robin och Thomas var det första gången emedan det var den tredje för mig och förväntningarna var stora. Jag hade försökt att mentalt preparera dom bägge på hur tävlingen och allt där emellan är upplagt, men jag tror ända att evenemanget överträffade deras förväntningar. I år slogs det rekord i antalet deltagare, runt 100 st och det är en sällsam blandning av bågskyttar från Holland. Polen, Island, Danmark och, naturligtvis, Sverige.
Tävlingen är uppdelad i två huvudklasser, ”Instinktiv” och ”Traditionell”. I klassen Instinktiv tävlar recurvskyttar och moderna långbågsskyttar, dvs långbågar med glasfiberlaminat och pilhylla. Der är dessutom tillåtet att skjuta med vilka pilar som helst, stål aluminium eller carbon. Detta är den största och svåraste klassen, framför allt på grund av att det i den deltar många extremt duktiga danska bågjägare.
I traditionell klass deltar de som skjuter helträbågar (laminat är okej) utan pilhylla och träpilar med selfnocks samt kalkonfjädrar. Det kanske är onödigt att påpeka att jag, Robin och Thomas sköt i Trad-klassen…

Man samlas på fredagen och klarar av registreringen, övningsskjuter på en massa roliga mål samt grillar och umgås med nya och gamla bågskyttevänner. Thomas och Robin trollbands under fredagskvällen av Magnus Jönsson som är en av arrangörerna och är aktiv bågjägare.
Han har jagat det mesta med båge och har bl.a. jagat i Afrika och Canada och fällt hjortar, vildsvin, björnar mm. Han har dessutom ingått i Naturvårdsverkets referensgrupp i utredningen om bågjakt i Sverige och är därför en av väldigt få (nu levande) människor som lagligt har jagat med båge i Sverige.
Själva tävlingen startar sedan på lördags morgonen och man lottas i olika patruller. Vi tre hamnade i samma patrull tillsammans med Lex från Holland och Lasse från Borås, ett glatt gäng som hade fruktansvärt roligt under båda dagarna.
Totalt ingår 84 djur i tävlingen och man skjuter två rundor på vardera 21 djur varje dag. Varje runda tar ca 3-4 timmar att gå alltså ca 8 timmars gående per dag, så det behövs vatten, godis, nötter och druvsocker i packningen så att man orkar.
Banan är mycket trevligt lagd i en fantastisk natur. Många luriga mål med träd i siktlinjen, träd och grenar som är i vägen på skjutplatsen, låååånga håll, korta håll, mål som står på en flotte ute i vattnet och en hel massa annat djäkelskap. Dessutom så skjuter man från ett rangligt och högt trätorn samt från ett sk. Tree-stand.

Under varje dag sköt alla deltagare på ett mål som utgjorde en extra tävling, nämligen en litet vildsvin som stod i en nerförlutning på ca 110 meters avstånd. Detta mål var med även förra året och då träffades det enbart av en skytt, men i år var det flera som lyckades men det var bara en som lyckades träffa vildsvinet bägge dagarna och det var Robin! Enligt mitt förmenande en fullständigt otrolig bedrift och hade jag inte sett det med egna ögon så hade jag inte trott på det.
Efter lördagens tävlingar serverades det lättrökt, grillat vildsvin med tillbehör för det facila priset av 130:- /person och då får man äta så mycket man vill. Efter att ha ätit sej proppmätt på vildsvin och svingat en och annan bägare i goda vänners lag så är det dags att koja så att man klarar av söndagens strapatser.

Så, efter två hårda tävlingsdagar är det till slut dags för summering och prisutdelning.
I den traditionella klassen vann Ola P från Söderköping och Robin kom tvåa. Själv knep jag femte platsen och i skrivande stund vet jag inte Thomas placering.


Hela arrangemanget är kanon, en spännande, jobbig och mycket rolig tävling, god mat, trevliga människor och vacker natur. Jag kan varmt rekommendera ”Stora Skånska 3D Jakten” och har ni möjlighet så åk dit nästa år!
/Bengt Hawkwood Ericson

Thomas Carlsson med en klockren träff!

Varbergs Medeltidsdagar, 3-4 juli 2010

Medeltidsdagarna på Varbergs fästning den 3-4 juli var Companiets första officiella framträdande och en chans att få visa upp oss som grupp. Dessutom var det sommarens enda arrangemang vi kommer att besöka tillsammans allihop. Det var två roliga dagar som bjöd på bågskytte, hasardspel och trevligt umgänge.
Första dagen kom vi att hänga mest med medlemmar i Helsingborgs bågskyttegille som arrangerar prova-på skytte på Medeltidsdagarna sedan ett par år tillbaka. Vi hade tänkt utmana dem på en bågskyttetävling men hann inte göra det innan vi hade fått utmaningen från dem.


Tävlingen var en rolig form där vi sköt i par på mindre och mindre mål där de som missade åkte ut. Vi var fyra, de var 8-10 så oddsen var inte på vår sida. Missar från Jonas, Robin och Bengt gjorde att det slutligen blev en duell mellan CoSS Weiland och Helsingborgarnas Per, en duell som Weiland tog hem med en välplacerad pil mitt i den lilla ringen som utgjorde mål och där Per missade samtliga sina pilar. CoSS första seger är ett faktum! Rolig tävling men framförallt ett trevligt umgänge med medlemmar från föreningen.

Lördagskvällen kom vi att avsluta tillsammans med våra vänner, den frispråkiga damkvartetten från Västergötland, som hade marknadsstånd på borggården, innan vi drog upp till Albrechts Bössor och spelade av dem deras surt förvärvade slantar i spelet Glücks Haus. Albrechts Bössor, för den som inte känner till dem, återskapar ett skyttekompani under Albrecht av Mecklenburgs regeringstid 1364-1389, alltså ungefär 100 år före oss själva. I Varberg hade de ett läger där man kunde få ta del av det dagliga livet, så som det kunde te sig, för dessa soldater och deras följeslagare. De hade även uppvisning av hur man stred med allt från knivar, till svärd och bössor. Tyvärr bjöds det inte på några smällar med bössorna då tornespelets hästar satte stopp för det. Albrechts Bössor har klart en högre ambitionsnivå än vad vi har (än så länge), men så har de hållit på i sju år också. Vi får se vart vi hamnar men det är roligt med människor som är riktigt ambitiösa men samtidigt också trevliga och sköna att hänga med. De hade även några bågskytteintresserade i sin grupp och det uppskattar vi i CoSS! De får gärna bli fler…

Under söndagen körde vi upp vår vagn till Albrechts Bössor och hängde en del med dem och lagade vårt käk i hjälmtrangian, en rotfruktsgryta med rökt fläsk. Mums! Vi strosade också omkring på marknaden (som tyvärr inte bjöd på speciellt mycket av intresse för medeltidsnörden, förhoppningar om att köpa skor, tyger och rustningsdetaljer grusades) och passade också på att ta en del foton av oss själva uppe på en del av muren. Vi har nu en hyfsat bra civil standard på våra kläder och ville gärna få med det på bild.
Summerar vi helgen så blir det ett väl godkänt betyg och vi hade det riktigt roligt. Tack till alla vi mötte och som gjorde tillställningen till vad den blev!

Jan, Anders och Johan från Albrechts Bössor är redo att skjuta!

Hjälmtrangians konstruktion i förhållande till ett fynd av en 1300-tals(?)hjälm diskuteras.

Kvinnor hos Albrechts Bössor. Anna-Maria till höger har snöat in på bågskytte (det gillar vi!) och lyckades med bedriften att sända en pil över muren ner i vallgraven. :)

Vi har våra fingrar kvar! Två fingrar i vädret, ett tecken som engelska bågskyttar lära ha använt för att håna fransmännen.

Bye bye...