Companie of St Sebastian

Suthercopie Gestabud

2011-09-19T10:10:00.000-07:00

9-11 September besökte Kompaniet Söderköpings Gästabud. De flesta ramlade in under fredags eftermiddagen till vårat läger i kyrkparken. Vi delade läger med våra "Brothers in arms" Magnus och Mika. Magnus hade varit så snäll att
låna ut sin stora paviljong till oss då vi precis blivit klara med vårat första handsydda tält. Men det är ju såklart visionen att all våran utrustning skall vara så historisk korrekt som möjligt. Hela fredag kvällen gick åt att bygga läger, samtala och planera för resten av helgen.

På lördagen var det dags för en av höstens höjdpunkter, Yngve Trötts Bågskyttetävling som anordnas av bland annat Ola Pettersson. Tävling var som vanligt jätterolig! Vi skö

t på äpplen som låg på huvuden, en råtta som sprang i gräset, en favorit från förra året: en riddare som gömde sig bakom en sköld, oc

h mycket mer. Det slutade med att fyra av Cossarna hamnade på topp tio och jag, Göran och Bengt kom till final, dock blev segraren en annan värdig skytt.

Efter det var det dags för lite marknadsmingel och att fortsätta mönstringen som påbörjades helgen innan. Syftet med mönstringen är att vi skulle kunna se hur vi låg till med våra utrustningskrav och också ta hjälp av varandras kunskaper inom olika hantverk.

Söndagen användes för att packa ihop och summera helgen. Vi hann också med en photoshoot vid den vackra kyrkan. Den fantastiska tävlingen och marknaden gjorde i sig helg

en riktigt trevlig. Men att få besöka Gästabudet som grupp, Companie of Saint Sebastian gjorde helgen ännu bättre. Det var också behövligt att träffas som grupp och diskutera saker och ting, för medlemmarna ökar! Ansök! Companie of Saint Sebastian needs you! :)

The Battle of Wisby, 1361-2011.

2011-08-19T05:17:00.000-07:00

I nådens år 1361 föll en här bestående av krigare, storbönder och vanliga bönder från den gotländska landsbygden utanför ringmuren i Visby mot en här av Danskar och inhyrda nordeuropeiska knektar. De döda skall ha varit nära 2500 stycken och är begravda i massgravar i nuvarande moderna Visby. I massgravarna har man återfunnit båda gutar och deras fiender. För att minnas dessa män som stupade för 650 år sedan har en grupp som kallar sig för Battle of Wisby 1361 - 2011 organiserat ett återskapande av de två slagen i Mästerby och slaget i Visby samt en minnesstund på båda platserna. Companie of St Sebastian fanns representerade där.

På olika vägar tog sig Robin, Totte och Martin till ön och vi hade i sällskap tre goda knektar från vår bekantskapskrets, Ege, Nelle och Mika. Robin anlände några timmar före de andra till Visby och rekognoserade lite innan vi andra kom till härlägret. Vi packade av all utrustning medan vi inväntade gryningsljuset för att kunna resa våra paviljonger. När detta var gjort så var det dags att för första natten prova sänghalmen (vi hade riktig halm att sova på).

De närmaste dagarna ägnades åt att utforska Visbys gator och torg. Kapitelhusets gästfrihet utnyttjades och marknaden genomsöktes efter intressanta fynd. Denna mede

ltidsfestival eller maskerad som medeltidsveckan är bjuder på det mesta och det var otroligt mycket folk överallt. Hemma i härlägret började vi så smått bekanta oss med de nya och gamla vänner som vi stötte ihop med där. Grupper som var representerade var bland andra Albrechts Bössor, Carnis och Tyska Orden Årsta Komtur. Andra grupper från olika europeiska länder var även i lägret bland andra Frilansarna från norge och Finnjävlarna (de kallade sig så) från Finland. Andra aktiviteter som vi gjorde var diverse bågskytteövningar med de som skulle delta i slagen som skyttar. Kapten för bågskyttarna Martin Store Hansson från Vitaliebröderna (som förövrigt bjöd mig och Robin på fribiljetter till sin krogshow) höll i några av skytteproven och vi höll i andra. Det pågick även mönstring

av alla knektar och inskrivning av alla som skulle delta i slagen utanför Carnis praktpaviljong. Då Kapten ofta var borta från lägret på olika upptåg så fick Martin och Robin ta tag i en hel del av informationsåtergivningen till de övriga bågskyttarna. På kvällarna blev det en hel del samkväm samt att en del utrustning lagades och tillverkades. Nattetid fick vi ofta hoppa in för att hålla i vakten då det ganska ofta blev lite oreda i vaktschemat. En del vill göra gällande att några av oss skulle ha varit inblandade i andra aktiviteter men det kan vi inte dra oss till minnes överhuvud taget.

Lägret bjöd på mycket roligt. Kurser, workshops, mönstring, vapendrillar och allmänt intressanta diskussioner. Robin var på medeltida matlagningskurs , mycket bättre på att laga mat blev han inte men mycket god mat åt han i alla fall. Kolja i sötsur röra, päron i björnbärssirap, kaningryta och kryddat vin är några av de rätter som stod på menyn.

På torsdagen var det dags för det första återskapandet. I verkligheten var det enligt experterna två slag i Mästerby, först ett vid Ainunds Bro och dagen efter vid myren i Mästerby. Men i återskapandet hade man bakat ihop dessa båda till ett slag. Vi var i detta slag Gutiska bågskyttar och vi skulle inleda slaget genom att skjuta clout över en träddunge in på en yta som danskarnas trupper skulle marchera upp på. Professor Dick Ha

rrison som var konfransier för båda slagen berättade för publiken vad som pågick. När Danskarna var nära Aiununds bro besköt en del av oss bland annat Robin och Totte trupp direkt. Vi andra fortsatte med cloutskyttet tills hästar fans på fältet. När danskarna inte kunde bryta igenom vid bron och bråten valde de en annan väg äver myren och bröt igenom linjerna och anföll med ryttteri vilket innebar slut på skjutandet för oss. Precis i detta ögonblick fick Martin ögonkontakt med fiendens härförare och banérförare men eftersom det var eld upphör gav han dem sina fingrar istället för den pil som låg på strängen.

Fredag var en varm och kvav tillställning. Ege ställde upp i en rustad stålvapenturnering och kom tvåa efter att ha visat jur man använder en pålyxa på rätt sätt. Robin och jag var nere vid gutars bågskyttars tävling. Dagen infattade även genrep för gruppledara inför lördagens slag och provskjutning för Gutars Bågskyttar som skulle representera de gotska styrkornas skyttar i slaget.

Så var det äntligen dags för veckans höjdpunkt, The Battle of Wisby. Vi fick representera Danskar. Skyttar från bland annat Elvegrimarna och Vitaliebröderna var även de på vår sida. Vi inledde skyttet och han få iväg minst tre volleys innan gutarna svarade. Martin lyckades med ett 1 på 1000 skott då han med kraftig sidvind "skruvade" in en träff på en gutisk knekt på ca 90 meter. Tyvärr hann även Martin med att bli utskrattad som den

enda dansk som flydde då han var tvungen att springa tillbaka och hämta sin extrabåge som han lagt ifrån mig. Glopord kastades från den minst 10000 hövdade publiken. Vi sköt sedan direktskytte på Tyska Orden som så välvilligt ställt upp sig för att bli beskjutna. Lyckosamt nog kunde vi driva tillbaka deras flankering och gutarna flydde bakåt upp på den högsta kullen där vårt infanteri avslutade med att fälla dem alla. Efter slaget hölls ett minnestal och högtid för de fallna i det riktiga slaget för 650 år sedan. Detta var en mycket rörande stund och jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna. För att fira på kvällen bjöd arrangörerna på gratis vin och det blev mycket fest och gamman i härlägret.

Söndagen ägnades åt nedmontering av vårt läger och vid 4 tiden var det dags att ta farväl av Robin som for med en tidigare färja. Vi andra lämnade Gotland straxt efter midnatt för denna gång. Hoppas vi kommer att ha möjlighet att vara med på fler evenemang av denna kvallité i framtiden. Mycket ära och heder till Arrangörerna Maria och Thomas Neijman och Peter Ahlqvist och deras medhjälpare.

Mer bilder finns i albumet: http://www.facebook.com/media/set/?set=a.275105982504649.95017.100000157484658

(Om det funkar)_________________________________________

Editors note: Vecka kan summeras i : Ninja missions, campfraus, rauk, ”kamelööse” (vet inte hur det stavas) och dysenteri. MEN, allt är Nils-Eriks fel!

There and back again, an archer's tale by Robin Eriksson.

2011-07-28T02:26:00.001-07:00

All the previous days are below.

Day 6 and 7. Children for free.

On our last day in Beijing we went for a guided tour to the Forbidden City, The Temple of Heaven and the Summer Palace. This was China for me, beautiful architecture, and fantasy animals for decorations. After the tour the guide took us to a silk factory and after that to a hospital that offered free foot massage and palm reading and then they tried to sell some herb medicines for all the illnesses we had and there were no western medicines that could cure us...

On the way back to the hotel the guide wanted to take us to a tee house but we were fed up with all the commercials.In the evening we went for a last shopping trip and we ended up in the cafe/bar we went to last night and Gert got his Leffe Blonde. We also took one last meal in a restaurant across the street. We found Turtle soup, duck heads, duck tongue and other weird things. In the street outside a women tried to give us her child...

We left China Sunday around ten in the morning and it was great to go home! Not the best trip but absolutely an experience...

There and back again, an archer's tale by Robin Eriksson.

2011-07-24T10:02:00.000-07:00

Day 1, 2, 3 and 4 published below.

Day 5, never trust the Chinese.

Same breakfast again… Waiting for the bus to the arena, again… To shoot four arrows… Scored 19 points I think. Missed the first one… After that first, I started to focus more and the last one was in the yellow field. It’s not that hard actually if you do everything right and don’t cut anycorners. You have to be clear in your mind and only focus (don’t think!) on your target, not the whole target, one tiny spot, in this case the yellow centre.

After the target shoot we shot some flight and one man from Hungary won. I got his card afterwards and apparently he shoots over 500 meters! With a bow made of modern materials and a flight arrow, but anyways… I haven’t shot over 200 meters yet, that’s my goal this summer.

As usually there were a lot of pictures taken, we were dressed up for the last day of the shoot.

Back to the hotel again, same lunch again, then back to the stadium for the closing ceremony. They talked a lot in Chinese and everyone was clapping their hands. People came forth to receive prizes and suddenly there were a lot of prizes given away to all the superb Chinese archers… And afterwards we found out that we had competed against modern bows made of fiberglass and arrows of carbon fiber. I was really pissed! It felt like they had just used us for “propaganda” for the people to look at, take pictures of and touch (lots of touching). And to see the great Asians beat the lousy Westerners.

The competition went reasonably well for shooting against modern bows, I think I ended up in an 8^th place and Bengt in 9^th of about a total of 70 archers.

Same dinner again… We had a talk with the hosts of the event about losses in information and communication. We had to pay a lot more than we thought we had to do and so on…

The evening ended with a good party. Lots of singing in Chinese and the manager of the hotel, who was some kind of Chinese opera singer, sang in such high pitch that the glasses almost burst. I and Linda tried to drench us in some kind of Mongolian moonshine we passed to each other on the spinning glass disk in the middle of the table.

A good ending for a lousy day.

There and back again, an archer's tale by Robin Eriksson.

2011-07-23T05:20:00.000-07:00

Day 1, 2, 3 published below.

Day 4. At the buts.

Today it rained when we woke up. It had been a thunderstorm in the night.

This is good for us, the weather is cooler and our yew bows perform much better when it’s not hot and dry. The time is 11:27(05:57) and it’s only 29 degrees in the shade! I’m sitting and writing in our shed at the shooting field, waiting for my third shoot. It’s going pretty well for me. We are shooting four arrows at sixty meters and so far I’ve scored 13 and 12 points. And to be honest I am not impressed by the other classes. Many of them are shooting fibreglass bows and carbon fibre arrows, so much for traditional...

The referee treats us like idiots, running around, speaking Chinese like we understand everything as clear as water, pointing and blowing his whistle like a “whistle Führer” .

22:24. Lying in bed at the hotel. My third shoot was my worst. We just came back from lunch, which was the best so far, some kind of Chinese meatballs(with of course some bone splinters and sinews, as usual) and when we arrived at the buts they had already started without me so I had to stress away and only scored two points...

After that they moved the targets to 40 meters and it felt much easier but in Sweden, 40 meters is far away. Now Bengt started to close in on my me and we have to wait until tomorrow for the results and to shoot our last four arrows. I’ve started to wonder in which class we are shooting since no one asked us, they just whistle and point...

I skipped dinner in the hotel for a quick nap and was glad I did so. Bengt said it was chicken-head-soup and fish-head-soup. For some hours ago we joined the Romanians for a BBQ hunt. Some Chinese archers accompanied us to a street “grill” with sheep heads lying around in the sun with flies all over; we turned back and started searching. It was really hard but at last we found it. The first two floors were a construction site but we got a private room and it was the best food I tasted on the whole trip.

Now I’m going to sleep for the first time in days without being hungry.

There and back again, an archer's tale by Robin Eriksson.

2011-07-13T04:00:00.001-07:00

Day 1 and 2 published below…

Day 3, the eye in the street.

Sitting I the shade and the time is 15:57 (09:57 back in Sweden), the temperature is 36 degrees Celsius and we are at an altitude of approximately 2050 meters. A lot of waiting…

And most of the archers were dressed up in their tradition clothes. A couple from South America was dressed in big native Indian feather headdresses and Chrissie and Glennan wore their beautiful Tudor clothes. I and Bengt wore our red and black livery clothes. After breakfast we went by bus to the stadium for the big opening ceremony.

It was crazy, people everywhere who waited to pose with us for pictures and wanted us to sign their clothes or arms.

We paraded out in the arena with our little sign-carrying-girl in front of us. 3000 people were there to look at us, they released pigeons, shot fireworks and orchestras were playing.

After that we sat down to watch a huge show performed by all Ledu’s schoolchildren, but it was all in Chinese and we were dying of thirst and heat. Luckily Chris (a guy from Canada, who spoke Chinese fluently) brought packs of bottled water!

When we waited for the bus back to the hotel the mob gathered and demanded more autographs and photos.

Well back at the hotel it was time for lunch! The same food again, except this time we also had rice and bread! Bengt said, you could sort out some good pieces of meat from a stew to eat with the rice.I started to look in the pot for pieces of meat without bone fragments or sinews but I walked away after a big eye stared up at me from the mess… Luckily the steady amount of alcohol gives me the nutrition I need.

And of we were to practice… We had to wait two damned hours in 36 degrees heat to shoot four bloody arrows at 60 meters and four at 40 meters!

At this time we started to get sick of not getting any information about anything. Luckily, back at the hotel the Rumanians had bought some beers. We had a bottle and afterwards some of us took a walk in the city. First we saw a barbecue stand with whole goat heads and a cow stomach. After that we crossed a branch of the Yellow river and the smell was awful.

They are building new skyscrapers in every street but at the same time buildings falls to ruins besides them. Like whatever… ( or face bothered as Glennan would have said J)

On the way back to the hotel we saw an eye lying on the pavement outside a butcher’s shop…

We had some dinner at the hotel. The same damned food again!

In the night one of the Chinese who thought he could speak English like a god took us for a tour to look for a bar. After an hour or so he told us all the bars were closed today because of the competition… At this time I could stand up sleeping. Christian, one of the Rumanians was very stubborn in finding a bar so we kept looking without our “guide”. We looked in streets named “Robbery Alley”, “Rape Street” and in the “No light District”.

Before I got to bed I ate a piece of Rumanian dried sausage, made my day…

There and back again, an archer's tale by Robin Eriksson.

2011-07-11T01:54:00.000-07:00

Day 1 is published below...

Day 2, Fawlty Towers.

7.40 In the morning, Chinese time. Damn I’m going to starve to death! I’m sitting at breakfast on day 3 and trying to summarize last day. Havin’ a traditional Chinese breakfast and the only things that is edible is some kind of fried bread and some kind of dough package with vegetables and minced meat inside.
Yesterday I woke up an hour after I wrote the first chapter in the diary. The night was short cuz we were flying east...We landed at Beijing International airport at around 7 in the morning and we started go through all the security checks, took a train to pick up our luggage. That was necessary because the airport hall is about 1 000 000 square meters! It was built for the Olympics and it’s really huge and stunning.
We met Glennan and Chrissie at the exit and they were hoping someone would pick us up when we arrived so they also could get some information but no one came for us... We asked at the information desk an found out there were tickets booked in our name to Xining at around 14.00, long wait!
We had a breakfast at Burger King’s, tasty and cheap, the only bad thing is that no one speaks a word of English in the entire airport.A few minutes before we boards the plane some people explain that we are going to follow them and they are going to take us to our hotel in Ledu after we land in Xining. Not a minute too late! Back on the plane I tried to sleep again but it was hard because it was a short flight. We also had some food! Some kind of bread and a piece of strange meat. When I looked out the window the landscape looked more like Afghanistan than China. The landing was the worst I’ve experienced, the pilot first took the plane down but then changed his mind and started climbing again, flew for another 15 minutes and then turned and went back again. Thought he was lost... After the landing we were packed in an old buss bound for Ledu. Hot, dusty and bumpy. The buss driver honked his at every car we passed the whole trip which lasted about an hour. We soon realized ,people drive and walk on the street just how they feel like.

When we entered the hotel we were met by a horde of other archers who wanted to have a look at our bows and arrows instead of checking in or get out of the way so we could check in. The organization wasn’t the best, nothing to hang in the Christmas tree as we would have said in Sweden.

Our hotel room... Doors that doesn’t close, big stains and burn marks on the floor and on the walls, the toilet doesn’t flush, the power shuts down once in a while, and big holes in the hall way floor and walls... And so on.

Then it was time for dinner, food! And wine and rice wine. But the food... chicken wok with chicken heads, a whole fish, liver, the only thing that was edible was bananas and some kind of meat that was soon eaten. On our table there was our “gang” ( EWBS, ETAS etc”) and the team from Slovakia.
People went up on the stage and sang folklore songs from their county/province and me and Bengt took the stage and sang När gäddorna leker.
Everybody was dunk and wanted to say hello and have a toast. They doesn’t handle alcohol that well those Asians... We had many good and interesting discussions with the other Europeans.
Had a good night sleep.

To be continued.

There and back again, an archer's tale by Robin Eriksson.

2011-07-09T08:24:00.000-07:00

This is some withdraws from my journal I wrote on my trip to China. It was written there and it contains my view of all the craziness. I apologize for all the spelling mistakes...

Day 1, Get there...

The time is 21.48 Swedish time (03.48 in China) and we are on the plane bound for Beijing from Helsinki. Outside the plane its -46 degrees Celsius and we are currently flying at a height of 11145 meters with a bearing of 146 degrees at a speed of 868km/h. Right now we are flying between Novosibirsk and Abakan, names barely heard of (think Abakan is the name of a weapon in Battlefield Bad Company 2...). Bengt sits next to me sleeping and I’ve tried making it comfortable for me too but it’s hard in these seats...
Bengt picked me up in Tibro between 5 and 6. He drove from Gothenburg to Stockholm sense they booked our tickets wrong... so we flew from Sweden 12.55
On our way through Sweden we talked about Bengt’s trip to Batsford, the future for Companie of Saint Sebastian, my trip to Ekolsund, our jobs and future events like Visby, Agincourt 2015 and about arranging a Roving Mark shoot in Sweden.
We also discussed this trip... Both of us did not believe this was true until we were on the plane, and here we sit...
A nice big red sun sets behind the Siberian tundra, our seats are in the middle row so we can’t see so much, pity...
When we landed in Helsinki we found our travelling companions Linda and Gert which had flown from Amsterdam. I met Linda at Great Scania 3d Shoot last summer but Bengt knows them both very well. We sat down and had a beer (or two)and had a lot of laughter while we waited for our flight to Beijing. Two really friendly Dutchmen. At the time we sat there Linda had sms contact with Glennan and Chrissie from England. They arrived in Beijing yesterday and have been waiting to fly to Ledu (where the archery contest is held) but after 4 hours of waiting they found out that they had tickets to the next day... The committee of the competition haven’t given us much information about anything for example our visas was ready just a few days before the trip because the invitation was so late.
Finaly on the plane we got airplane food in the form of ONE pannbiff in brunsås with some fried potatoes, one coleslaw(which was nice), some crackers, a piece of airplane bread(which I loved when I was a kid), one chocolate ball and a cheese(which I was able to trade for Beng’t chocolate ball, Score!). After the meal I watched an episode of Deadwood in my phone, I also turned on the little computer in the seat ahead of me (AHHH TURBULANCE!!!!) and watched an episode of Berar Grylls(he’s the best! )trying to learn two of his fans how to survive in Canada. The guy from New York had a really rough time. After that I watched Rango, which Gunnarsson back at work had recommended, it was good. Then I tried to take a nap but it was hard so I ended up writing this instead (damn, the whole plane shakes now!).
The time is now 22.18 and we are soon flying in above Inner Mongolia.

To be continued...

Leksands Medeltidsmarknad

2011-06-06T10:09:00.000-07:00

Sista helgen i Maj var en hektisk helg för kompaniet. Några var i England och andra i Dalarna. De som for till Anglernas ö får redovisa denna resa i eget inlägg.

Vi som möttes upp i det vackra men delvis regniga Leksand var Robin, Tveskägg, Totte och Martin. Northern Chapter (Totte och jag) lämnade hemmet tillsammans med ytterligare en passagerare och Tottes hund Duchess på Torsdageftermiddagen och for söderöver för att anlända ett ganska blött Leksand straxt före tolv. Där hade lägret redan slagits upp av Ege och hans vänner och av Gutniska Gardet som hade med sig ett mycket fint organiserat läger. Efter att ha umgåtts med alla i lägret så kom vi så småningom till vila och kunde förbereda den första dagen av Marknadshelgen.

Fredagen blev en ganska kall och regnig historia och mycket lite bågskytte genomfördes. Endast Hasse Tveskägg och Johan Svenson som han hade provapåskytte med höll ut men hade inte mycket lycka. Detta kompenserades på kvällen av mycket trevligheter och upptåg tillsammans med kompanjonerna i lägret.

På lördagen var det en helt annan historia. Vädret hade bättrats på och publiken till marknaden strömmade till. Hasse hade fullt upp hela dagen. Robin som givetvis hade med sig sin Stratton fick i uppdrag att skjuta hål i en av Gutniska Gardets bröstplåtar och sagt och gjort så knallade vi ner i sluttningen mot siljan och satte upp rustningen mot en gammal halmbal. Resultatet blev två penetrerande pilar i stålet. Efter att marknaden hade stängt annordnade Hasse och Johan den obligatoriska bågskyttetävlingen i Leksand. Från CoSS ställde Martin och Robin upp. Tävlingen hade 12-13 deltagare och inleddes med en gren där det gälde att skjuta ner träplattor från stolpar och fortsatte sedan med duellbalongskytte. Detta innebär att varje deltagare har en balong som representerar deltagarens "liv", om balongen går sönder är man ute ur delmomentet. Sista grenen i grundskyttet var ett moment där man fick behålla de av de tre pilarna man hade som var på blått eller bättre. I nästa omgång fick man behålla de pilar som satt i rött eller bättre. Och i sista var det bara i gult som gällde. Robin vann detta moment i en spännande kamp med Mika Kans från riddargänget på plats. Efter detta blev det finalomgång. Både Robin och Martin tog sig vidare till final. Herr Egemalm gjorde sitt bästa både skyttemässigt och för att psyka motståndarna men hans mest minnesvärda stunder i finalerna var nog dels komentaren -"Hjälp, jag har traslat in mig i strängen!" och hans framåt fall när han snubblade på de träpinnar som markerade skytteplats. I finalen segrade vår egen Robin och Martin slutade trea. Mellan oss klämde Björn Kallur från Mora in sig.

Senare på kvällen på lördagen utbröt det fest i lägret där vi skrattade oss fördärvade. Galningarna höll låda med både Pole(axe) dans och diverse karateninjatrix. Björn och Peter underhöll med eldshow och Jag (Martin) blev uppbjuden till nappatag av en av Gutarna. Detta blev en trevlig brottningsmatch där Leo som motståndaren hette gjorde bra ifrån sig så länge vi var stående men det visade sig att ett hederligt nacksving skulle få ner honom till marken och väl där hade han inte längre någon vidare framgång. Men all heder åt Leo som blev något av lurad att brottas med mig. Han hade inte fått information om att jag tränar både MMA, Kampfringen och boxning flera gånger i veckan.

Då tävlingen var avgjord så snörde Klasse på sig sin sena 1300-tals rustning och klev i på skyttebanan. Vi testade hur bra olika pilar stod sig monterade med redheadblunts. Efter att ha skjutit både på 15meter mot stillastående och rörlig riddare körde vi på 25 meter och resultatet enligt Klasse var att på 25 meter har man stor chans att undvika pilarna men på nära håll blir det svårare. Bambuskaften höll fint och nu har både Robin, Totte och Jag utrustat os med en hel del Redheads på våra pilar så det kan nog bli mer äventyr med skott mot levande mål.

På söndagen tog vi det ganska lugnt och yvdes inte för mycket, dock blev det en liten sväng ner i snårskogen igen för att skjuta lite på rustning igen. Resultatet var som vanligt att en lite penetration uppstod men inget som skulle ha dödat bäraren. Efter detta var det bara kvar att säga hej då till alla och med stor saknad ge sig av igen hem till verkligheten.

//Martin

COSS-representant i Finland

2011-05-01T07:00:00.000-07:00

I mars 2011 blev jag kontaktad av den svenskspråkiga TV-kanalen i Finland. Det var Alexander Ravenna som hade skickad dom vidare till mig.
Kanalen har ett program som heter Strömsö. Det gällde en förfrågan om ev. medverkan i programmet!
Som utövare av traditionellt långbågeskytte och bygge av och med träbågar ser man ju gärna att intresset sprids till fler. Det här var ju en möjlighet att sprida via TV. Målet är ju ”en båge i var kvinna och var mans hand”.
Efter ytterligare några kontakter så blev det klart att jag skulle åka till Finland. Kul!
Vi började diskutera upplägg. Jag fick info om hur dom arbetade. Och utifrån det gjordes en plan upp. Jag byggde en enkel flatbåge av ask och påbörjade två ämnesstavar. Dom två ämnesstavarna påbörjades i fyra olika steg. Stav ett: Barkning och skrapning. Stav två: Linjering och yxning, profil för att jobba med spånhyvel.
Dom här ämnena plus några av mina egna pilar och bågar skulle skickas i förväg med ett fraktbolag. Ett mycket känt sådant, ej här namngivet. Men nu börjar nåt som nog mest kan liknas för en fars av Nils Poppe eller Galenskaparna. Det är ingen ide att gå in på några detaljer, men efter byte av bolag kom grejerna iväg. Så här i efterhand kan man skratta åt det fullständiga kaoset med det första företaget.
Så var det då dags att transportera undertecknad, Weiland. På måndagen den 11:e april flög jag från Jönköpings flygplats. Har aldrig flugit förut. Vidrigt! Med byte på Arlanda dit och tillbaka skulle jag behöva stå ut med detta obehag sammanlagt 8 gånger. DVS. stigningen. Plus landningen.
Nåväl, det var visade att det var den första upplevelsen som fick magen att slå kullerbytta.
Efter det var det inga problem.
Till slut var jag framme i Vasa. Lämnade mina grejer på hotellet och gick en sväng på stan.
En större folksamling på stadens torg väckte min nyfikenhet. Vasas eget hockeylag hade vunnit serien. Folk var glada kan jag säga. Så jag beslöt att inte säga nåt om långbågeskyttets förträfflighet över hockeyn.
Nästa morgon blev jag hämtad av Anne Tier-Siltanen. Programledaren på Strömsö. Vi hade tidigare träffats då hon gjorde ett endags besök hemma hos mig. Då tittade vi på material och verktyg. Hon fick då också provskjuta för första gången. Och blev biten direkt. Och, hon sköt bra.

Färden till inspelningsplatsen/Strömsö gick fort. Vi var först på plats. Så vi tittade på lokalerna och Anne förklarade mer ingående hur dagens schema var planerat. Efter hand droppade det in folk. Snickare, ljudtekniker, kamerafolk, regi, mm. Väldigt familjärt och avspänt. Vilken skön miljö! Det var som om man hade känt dom i flera år. Där hade jag kunnat stanna länge.
Nu var det dags att jobba. Arbetsbänk, verktyg, material skulle på plats. Ljus, ljud och kameror skulle plats. Och, Weiland bytte om till kläder som representerade Companie of St. Sebastian på ett värdigt sätt.
Scenerna skulle spelas in på verandan till det hus som är Strömsö. Huset är byggt runt 1860. Och var länge i en familjs ägo. En mycket förmögen sådan kan man förstå. Anne berättade att på våren kom dom ut med ångbåt till sitt sommarhus. Lade till vid sin egen brygga. Och man ser idag på den nästan parkliknande trädgården och det mycket vackra huset att här fanns också behov av ett antal tjänstefolk. Ett stycke historia.

Dagens inspelningar började med att det gjordes några påannonseringar för programpunkter.
Därefter var det dags för bågbyggandet. Jag vet inte i skrivande stund något om hur programmet är i sin helhet. Klippt och färdigt. Men där på verandan, med svanar och gäss ”sjungande” i den svaga drivande dimman, började vi. Först en kort inledande presentation. Sedan började jag med änden av ämnesstav 1 som skulle barkas. Det var inte helt lätt att få barken att räcka. Ett flertal omtagningar med olika versioner gjorde att barkningen fick göras väldigt sparsamt varje gång. Utan att det skulle märkas…
Sen gick vi över till skrapning. Där var det enklare att dra ut på det. Skönt var det när man kunde gå lös med yxan. Få släppa loss lite. Det gjorde också att man fick upp lite extra värme i kroppen. Det var lite råkyla i luften och här och var låg det snö kvar. Companiets kläder är varma men tillslut kröp kylan in. Inspelningsteamet var väldigt omtänksamma och gav mig min överrock vid pausarna. Det värmde också. Både rocken och omtanken.
Det sista på byggscenerna var att jag tillerade. Under tiden vi pratade och jag byggde gjorde Anne en sträng och en tavla. Strängflätningen gick som en dans. Tavlan var en enkel frigolitskiva nerstoppad i en jutesäck. Med en pånålad ringad tapet vi hade skrivit ut från nätet.
När man har byggt en båge så ska den ju provskjutas. Så som avslutning sköt vi, Anne och jag, med både den ”nybyggda” och några av mina egna bågar. Bland annat min senbackade idegransbåge. Efter inspelningen var klar fick alla andra skjuta. Och det ville dom.
Anne fick ”filmbågen”. Dom ämnesstavarna jag använde lämnades också kvar till hugade byggare på Strömsö.
Tiden gick alldeles för fort. Jag trivdes med Strömsö och dom som jobbade där och hade kunnat stanna länge. Men allt har ett slut, så också detta. Plötsligt var klockan sen. Det blev bråttom. Byta kläder, packa ihop mina bågar och verktyg. Anne skjutsade mig till flygplatsen, bagaget checkades in, ett farväl. Några anteckningar om skrivet material som jag lovade att skicka. Satte mig med en kopp kaffe. En stund av eftertanke och försöka smälta allt som hänt under dagen. Strax var det tid att gå ombord på planet. Där började jag att skriva det utlovade bågbyggematerialet. Mellanlandning Arlanda Flyget till Jönköping försenat en timme. Tekniska problem. Precis vad man vill höra när man är ny i flygandet! Haha..
Men förseningen hade ett stort plus. Det var mörkt när vi gick in för landning i Jönköping. När vi kom ner ur molnen, Jisses! Alla ljus.. bilar.. gatlyktor.. hus.. Vad läckert!
Ja, hemma kl. 0.30. Trött men uppskruvad. Äta, kaffe och fortsätta skriva. Tillslut somnade jag.
Det var mycket på en kort tid. Allt förberedande och planerande. Flyga för första men inte sista gången. Vasa. Strömsö med dessa goa människor. Hem igen.
Och det fortsatte. Mailkontakt med Anne inför dom texter och bilder som kommer att finnas på deras hemsida. Tips och byggbeskrivningar för eventuella intresserade. Bågar och pilar.
Två bågbeskrivningar kommer att finnas där. En på den som byggdes i programmet plus en som är en ”snabb 20 min. båge”. Det är enkla bågar båda två. Tanken är att det ska vara enkelt. Att kunna ge nyintresserade en inkörsport , en start, till bågbyggandet.
Målet är ju ”En båge i var kvinna och var mans hand”.

Tack alla inblandade.
George Weiland.
Companie of St. Sebastian.

Programmet sänds idag, söndagen 1:a maj kl. 17.15.
Repris onsdagen 6:e maj kl. 20.00.

Länk till programmets hemsida: http://svenska.yle.fi/matochfritid/stromso.php
Där finns bland annat beskrivningar på hur du bygger en enkel båge mm

Medieval ”blowjob”….

2011-02-15T00:16:00.000-08:00

I samband med att jag skulle bygga ett förråd för mina bågskyttegrejer behövde jag spränga
bort lite berg.

Detta nämnde jag för en jobbarkompis. Varvid jag får mig till svar..
- Men du är ju en sån där medeltidsnörd! Du kan väl inte spränga. Du skall väl elda på berget?
Hmmm? Det där satte sig i skallen på mig. Kunde inte släppa tanken.
Så, det var bara att sätta igång. Samla ihop allt som kunde tänkas brännas. Byggbråte, grenar, ris, allt. Bergsknölen sluttade nedåt så jag fick börja med en stödplåt. Annars hade elden sakta vandrat nedåt. Sedan staplades brandmaterialet. Inte för högt. Hellre elda länge än en jättebrasa. Då går mer värme ner i berget. Elden tändes tidigt på förmiddagen. Och underhölls ordentligt med bränsle. Gården blev välstädad på köpet. Allt som kunde eldas, eldades.

Fram mot eftermiddag/kväll hade jag också bunkrat upp ordentligt med vatten.
Jag rakade undan dom sista bränderna och glöden som var kvar. Sen var det till att vattenbegjuta berget. Massor med vatten. Otroligt vad ånga det blev! Lokal dimma på Torsö….

Efter en stund hörde man hur det knäppte och lät från berget, förutom fräsandet från vattnet.
Jag fortsatte att hälla på vatten till dess att det var tyst.
Nu var det slägga som gällde. En 4.5 kg. och en 8 kg. slägga, dunkade på berget fint.
En del av berget flagade av i skivor. Lite längre ner blev det grus av berget.
Det gick fort nu att knacka sönder det. Det sista spräckte jag med slägga och kilar. När mörkret föll var jag klar.

Fantastiskt. Det var effektivt. Det var tyst, ingen explosion. Och gården blev som sagt väldigt städad. Och det var kul! Och det var historiskt korrekt. Kändes bra. Synd bara att man inte hade 1400-talspaltorna på sig….

George Weiland.

Bältesväska

2011-02-15T00:07:00.000-08:00

Efter att ha avundsjukt sneglat länge på Robins väska bestämmde jag mig. Det var dags. Nu gör jag en. Min gamla är nästan år gammal nu och mogen för pension.

En snabb inventering av läder och skinnförråd. Ett passande spänne införskaffades redan i somras på bågskyttetävlingen i Varberg. Några skisser senare börjar det ta form. Bestämmer också att nu är det tillfälle att pröva en ide. Det vanliga tillvägagångssättet är ju att man vändsyr väskan. Gärna med en bes. Det är ett praktiskt sätt att sy sömmen. Det blir starkt och snyggt. Men…. Inuti blir det en hård ful valk. Helhetsformen för väskan blir lite störd av detta ”veck” i den yttre läderytan . Tänk att göra en slät söm, som mjukt följer väskans form. En söm med lädret kant i kant? Nja, inte här kanske. Det blir för dålig stabilitet. En överlappande dubbelsöm, med skärflade kanter? Yeas!

Nu skall lädret skäras till. Snål som jag är försöker jag spara på lädret och använda bitar som ligger så nära det färdigskurna det går. Det innebär i det här fallet att väskans bakstycke och lock skärs från två olika läderstycken. Med påföljd att en extra överlappning måste till. Den läggs på baksidan lite diskret. På plussidan ger ju den extra styvhet/stabilitet till väskan. Robins väska har två skinnpungar påsydda på framsidan. Mycket praktiskt. Jag har lite hjortskinn kvar. Det räcker till båda påsarna. Sidor och bakstycke sys ihop först. Inga problem. Med lädret lite fuktat går det bra att ”dra” med sig så en vacker kurva bildas. Nu till framsidan. Först sys påsarna fast. Och remmen till spännet förstås. Sen är det dags. Detta blir knepigt. Jag syr växelvis. Det är ju två parallella sömmar, sida vid sida. Först halva väskans sida på höger sida. Sen på vänster sida . Men nu syr jag hela vägen runt. Därefter syr jag resten av höger sida. Precis som baksidan syr jag med lädret fuktat. Kanterna är också skärflade. DVS. dom tunnas av ut mot kanten. Med en liten hyvel som jag egentligen har gjort till pilmakeriet går det lätt som en plätt! Skärflingen är ca. 12 mm bred och går ner till ca. 1.3 mm. Lädret ”dras” med så att samma mjuka kurva bildas på framsidan. Sist sys ett kantband av tunt älgskinn på lockets kant. Nu till ”magin”!

Att forma läder har alltid fascinerat mig. Med fukt, värme och tryck kan man åstadkomma otroliga saker med läder. I det här fallet använder jag fuktig sand och värme. På så sätt får jag den rätta bulligheten på väskan.
Lädrets ”grisskära” färg tilltalar inte mitt öga. Jag är också road av att åldra mina saker. Dom får gärna se ut som om dom har varit med ett tag…….
Vax och olja är huvudingredienserna i denna process, plus lite annat jox.
Ja, det blev en väska. Tycker nog fortfarande att Robins är snyggast, men det här var kul.

Nu vidare till nästa projekt.

George Weiland

Höst-/vinter rapport.

2011-02-05T08:17:00.000-08:00

Intet nytt på Sebastian fronten… Jo då! Det knåpas på i de små mörka stugorna i vinterlandet i skenet av den öppna spisen. Men först en uppdatering om vad som hänt under hösten och vintern. Första helgen i september var det som vanligt dags att besöka Stigmänns Möte, en privat sammankomst som anordnas årligen i Tiveds skogarna av Weiland. Årets möte bjöd på roligt skytte(i form av royal round, jaktstig, clout och för de som orkade springa runt i natten: boffer), god mat och trevligt sällskap. Som det brukar vara alltså! En liten tävling hölls också och om jag inte minns fel så var det jag som vann.

Helgen efter det var det dags förmig, Susanna och Jonas med sonen Vilmer att bege oss till Söderköp ings gästab ud. Ett arrangemang som jag tror levde upp till allas våra förväntningar. Vi möttes upp på lördag morgonen och träffade snart kända ansikten i form av Hasse Tveskägg (som då nyligen blivit inrekryterad i kompaniet), Lars som vi träffade i Varberg och i Skåne på 3d jakten och annat löst folk från Albrechts bössor och Carnis. Marknaden bjöd på mycket roligt att kika på men höjdpunkten på dagen var ändå Yngve Trötts bågskytte tävling. Tävlingen hölls av Ola P(som har samma tänk som oss i kompaniet om bågskytte) och var en rolig sådan.

Den var uppbyggd av flera stationer som man sköt på och allt gjordes upp i en final av desom hade bästpoäng från grundomgången. Mycket roligt skytte bjöds det på och jag kom segrande ur grundomgången men föll i finalen som var papegojskytte. En gammal gren som går ut på at träffa en papegoja som sitter ca 5-7 m(?) upp i luften. Besviken på mig själv men ändå nöjd gick vi vidare och såg på fältslaget som Carnis och Albrechts bössor annordnade.

En perfekt avslutning på en perfekt dag.

Men nu till lite vinterpyssel. Denna vintern har jag försökt hyvla egna pilskaft till min nya 110 lbs Warbow och det har gått hyfsat bra. Har hittills gjort en uppsättning med lätta flight pilar i asp som är barreled (tjockare på mitten) och chested (tjockare ca 2/3 från spetsen). Har också gjort ett par jakt pilar och en bunt som är bob-tailed (tjockast längst fram) som skall förses med tunga pansarbrytande spetsar och tudor bodkins. Materialen i dessa är asp, poppel och björk och de med tudor bodkins kommer vara klassade som EWBS Livery arrows.

Jag har också haft en del syprojekt under hösten och vintern och lagom till Söderköpings gästabud hade jag sytt klart två huvudbonader till Susanna som syns på bilden här till höger.

Efter det letade jag efter ett lämpligt tyg till en påsmössa men det var svårt att hitta men som tur var så kom min kära mor hemsläpande med ett perfekt ylletyg som hon hade hittat på en loppis för 15kr. Det var så bra så jag bestämmde mig för att sy en struthätta med knäppning också. Det projektet jag nu pysslar med är ett par nya svartahosor. De jag haft förut har varit fusksydda och med det resulterat i dålig passform.

På bilden här syns överst min ny warbow av Steve Stratton. Under den Struthättan och påsmössan. En salig blandning av alla nya pilar, ett hosben och ett fynd jag gjorde på en antikaffär, en triss fottanglar som minst är från början av 1800-talet.

Allt för den här gången / Robin.

Stora Skånska 3D Jakten 2010

2010-08-30T03:20:00.000-07:00

Den 14-15 augusti gick Stora Skånska 3D Jakten av stapeln och CoSS hade två deltagande skyttar med. Nedan följer en redogörelse från helgen utav Bengt Hawkwood.

Fredagen den 13 trotsade två CoSS skyttar, jag och Robin Eriksson samt hang-arounden Thomas Carlsson ödet och färdades på olika vägar ner till hjärtat av det gamla arvfiendelandet för att deltaga i den 7:de upplagan av ”Stora Skånska 3D Jakten”. Tävlingen som är en av de största i Europa går av stapeln på det gamla slottet Snogeholms ägor, ungefär mitt mellan Sjöbo och Ystad. För Robin och Thomas var det första gången emedan det var den tredje för mig och förväntningarna var stora. Jag hade försökt att mentalt preparera dom bägge på hur tävlingen och allt där emellan är upplagt, men jag tror ända att evenemanget överträffade deras förväntningar. I år slogs det rekord i antalet deltagare, runt 100 st och det är en sällsam blandning av bågskyttar från Holland. Polen, Island, Danmark och, naturligtvis, Sverige.
Tävlingen är uppdelad i två huvudklasser, ”Instinktiv” och ”Traditionell”. I klassen Instinktiv tävlar recurvskyttar och moderna långbågsskyttar, dvs långbågar med glasfiberlaminat och pilhylla. Der är dessutom tillåtet att skjuta med vilka pilar som helst, stål aluminium eller carbon. Detta är den största och svåraste klassen, framför allt på grund av att det i den deltar många extremt duktiga danska bågjägare.
I traditionell klass deltar de som skjuter helträbågar (laminat är okej) utan pilhylla och träpilar med selfnocks samt kalkonfjädrar. Det kanske är onödigt att påpeka att jag, Robin och Thomas sköt i Trad-klassen…

Man samlas på fredagen och klarar av registreringen, övningsskjuter på en massa roliga mål samt grillar och umgås med nya och gamla bågskyttevänner. Thomas och Robin trollbands under fredagskvällen av Magnus Jönsson som är en av arrangörerna och är aktiv bågjägare.
Han har jagat det mesta med båge och har bl.a. jagat i Afrika och Canada och fällt hjortar, vildsvin, björnar mm. Han har dessutom ingått i Naturvårdsverkets referensgrupp i utredningen om bågjakt i Sverige och är därför en av väldigt få (nu levande) människor som lagligt har jagat med båge i Sverige.
Själva tävlingen startar sedan på lördags morgonen och man lottas i olika patruller. Vi tre hamnade i samma patrull tillsammans med Lex från Holland och Lasse från Borås, ett glatt gäng som hade fruktansvärt roligt under båda dagarna.
Totalt ingår 84 djur i tävlingen och man skjuter två rundor på vardera 21 djur varje dag. Varje runda tar ca 3-4 timmar att gå alltså ca 8 timmars gående per dag, så det behövs vatten, godis, nötter och druvsocker i packningen så att man orkar.
Banan är mycket trevligt lagd i en fantastisk natur. Många luriga mål med träd i siktlinjen, träd och grenar som är i vägen på skjutplatsen, låååånga håll, korta håll, mål som står på en flotte ute i vattnet och en hel massa annat djäkelskap. Dessutom så skjuter man från ett rangligt och högt trätorn samt från ett sk. Tree-stand.

Under varje dag sköt alla deltagare på ett mål som utgjorde en extra tävling, nämligen en litet vildsvin som stod i en nerförlutning på ca 110 meters avstånd. Detta mål var med även förra året och då träffades det enbart av en skytt, men i år var det flera som lyckades men det var bara en som lyckades träffa vildsvinet bägge dagarna och det var Robin! Enligt mitt förmenande en fullständigt otrolig bedrift och hade jag inte sett det med egna ögon så hade jag inte trott på det.
Efter lördagens tävlingar serverades det lättrökt, grillat vildsvin med tillbehör för det facila priset av 130:- /person och då får man äta så mycket man vill. Efter att ha ätit sej proppmätt på vildsvin och svingat en och annan bägare i goda vänners lag så är det dags att koja så att man klarar av söndagens strapatser.

Så, efter två hårda tävlingsdagar är det till slut dags för summering och prisutdelning.
I den traditionella klassen vann Ola P från Söderköping och Robin kom tvåa. Själv knep jag femte platsen och i skrivande stund vet jag inte Thomas placering.

Hela arrangemanget är kanon, en spännande, jobbig och mycket rolig tävling, god mat, trevliga människor och vacker natur. Jag kan varmt rekommendera ”Stora Skånska 3D Jakten” och har ni möjlighet så åk dit nästa år!
/Bengt Hawkwood Ericson

Thomas Carlsson med en klockren träff!

Varbergs Medeltidsdagar, 3-4 juli 2010

2010-07-10T12:23:00.001-07:00

Medeltidsdagarna på Varbergs fästning den 3-4 juli var Companiets första officiella framträdande och en chans att få visa upp oss som grupp. Dessutom var det sommarens enda arrangemang vi kommer att besöka tillsammans allihop. Det var två roliga dagar som bjöd på bågskytte, hasardspel och trevligt umgänge.
Första dagen kom vi att hänga mest med medlemmar i Helsingborgs bågskyttegille som arrangerar prova-på skytte på Medeltidsdagarna sedan ett par år tillbaka. Vi hade tänkt utmana dem på en bågskyttetävling men hann inte göra det innan vi hade fått utmaningen från dem.

Tävlingen var en rolig form där vi sköt i par på mindre och mindre mål där de som missade åkte ut. Vi var fyra, de var 8-10 så oddsen var inte på vår sida. Missar från Jonas, Robin och Bengt gjorde att det slutligen blev en duell mellan CoSS Weiland och Helsingborgarnas Per, en duell som Weiland tog hem med en välplacerad pil mitt i den lilla ringen som utgjorde mål och där Per missade samtliga sina pilar. CoSS första seger är ett faktum! Rolig tävling men framförallt ett trevligt umgänge med medlemmar från föreningen.

Lördagskvällen kom vi att avsluta tillsammans med våra vänner, den frispråkiga damkvartetten från Västergötland, som hade marknadsstånd på borggården, innan vi drog upp till Albrechts Bössor och spelade av dem deras surt förvärvade slantar i spelet Glücks Haus. Albrechts Bössor, för den som inte känner till dem, återskapar ett skyttekompani under Albrecht av Mecklenburgs regeringstid 1364-1389, alltså ungefär 100 år före oss själva. I Varberg hade de ett läger där man kunde få ta del av det dagliga livet, så som det kunde te sig, för dessa soldater och deras följeslagare. De hade även uppvisning av hur man stred med allt från knivar, till svärd och bössor. Tyvärr bjöds det inte på några smällar med bössorna då tornespelets hästar satte stopp för det. Albrechts Bössor har klart en högre ambitionsnivå än vad vi har (än så länge), men så har de hållit på i sju år också. Vi får se vart vi hamnar men det är roligt med människor som är riktigt ambitiösa men samtidigt också trevliga och sköna att hänga med. De hade även några bågskytteintresserade i sin grupp och det uppskattar vi i CoSS! De får gärna bli fler…

Under söndagen körde vi upp vår vagn till Albrechts Bössor och hängde en del med dem och lagade vårt käk i hjälmtrangian, en rotfruktsgryta med rökt fläsk. Mums! Vi strosade också omkring på marknaden (som tyvärr inte bjöd på speciellt mycket av intresse för medeltidsnörden, förhoppningar om att köpa skor, tyger och rustningsdetaljer grusades) och passade också på att ta en del foton av oss själva uppe på en del av muren. Vi har nu en hyfsat bra civil standard på våra kläder och ville gärna få med det på bild.
Summerar vi helgen så blir det ett väl godkänt betyg och vi hade det riktigt roligt. Tack till alla vi mötte och som gjorde tillställningen till vad den blev!

Jan, Anders och Johan från Albrechts Bössor är redo att skjuta!

Hjälmtrangians konstruktion i förhållande till ett fynd av en 1300-tals(?)hjälm diskuteras.

Kvinnor hos Albrechts Bössor. Anna-Maria till höger har snöat in på bågskytte (det gillar vi!) och lyckades med bedriften att sända en pil över muren ner i vallgraven. :)

Vi har våra fingrar kvar! Två fingrar i vädret, ett tecken som engelska bågskyttar lära ha använt för att håna fransmännen.

Bye bye...

Steve Stratton om Warbows

2010-06-22T14:04:00.000-07:00

Här kommer den efterfrågade filmen där Steve Stratton talar om warbows. Han går igenom bågens uppbyggnad, visar skjutteknik samt pratar lite om historia och rekonstruktioner. En riktigt trevlig film om vi får säga det själva...
Vi hoppas att filmen ska ge er blodad tand och öka intresset för bågskytte med historiska bågar i allmänhet och för warbows i synnerhet.
/COSS

Skjut & Njut

2010-06-18T04:50:00.000-07:00

En något sen uppdatering men ialla fall lite trevliga bilder från ett av årets sköna bågskyttearrangemang, Skjut & Njut, 4-6 juni.
Skjut & Njut är ett bågskyttearrangemang för oss som gillar historiskt bågskytte vilket innebär en avsaknad av syntetiska material i bågar och pilar. Den äger rum i början av sommaren på en äng som kallas för Engelska Parken utanför Huskvarna. Framförallt är detta en trevlig, kravlös träff som blir vad deltagarna gör den till, med och utan medeltidsfolk. Det finns lite tavlor att skjuta på och nästan varje år finns det något nyskapande eller annat spännande med. I år bjöds det på äppelskytte med Grims halvklara trebuchet och ett mål i form av en fågel att beskjuta med fluflu-pilar. Tyvärr var det dåligt med folk detta året, COSS utgjorde stundtals en majoritet och då är vi bara fyra stycken. Men det är inte antalet personer som gör arrangemanget roligt utan vad de som närvarar gör av stunderna, och vi i COSS hade en mycket trevlig helg! Ett stort tack till Grim som drar ihop denna träff. Det var riktigt roligt!
Nedan följer lite bilder från helgen. Om ni vill träffa oss i COSS kommer vi att vara i Varberg 3-4 juli på Medeltidsdagarna. Kom gärna förbi och hälsa på oss!
Grims trebuchet var inte helt klar men kunde ändå kasta äpplen 30-40 meter.

Göran och den beryktade vagnen som följer oss vart vi än går.

COSS uppställda för lite bågskytte. Alla lever inte upp till en komplett 1400-tals standard än men kläder är på gång och till Varberg hoppas vi vara ännu snyggare!

Kompaniet från vänster till höger: Jonas of Mounthall, Robin of Redesdale, Bengt Hawkwood och George Weiland.

Med Steve Stratton på Munkängarna

2010-05-12T12:55:00.001-07:00

Lördagen den 8 maj anordnade Göran ”Weiland” Landström en liten bågskytteträff uppe på Kinnekulle i Västergötland. I de ramslöksdoftande skogarna vid Munkängarna hade han ställt upp en tavla och de som var sugna på att skjuta och umgås var välkomna att titta förbi.

Detta var den första officiella träffen med hela Companie of St. Sebastian (COSS) och dessutom hittade drygt 20 personer dit och bland dem fanns den brittiske bågbyggaren Steve Stratton! Steve Stratton är ett stort namn bland de som intresserar sig för historiska långbågar i allmänhet och den engelska krigsbågen i synnerhet och han var i Sverige för att leverera två idegransbågar men framförallt för att besöka sin vän Bengt (också medlem av COSS). Då passade det ju utmärkt att ta med honom och hans 122# (pounds) båge på denna träff.

Då jag först såg Steve så slog det mig att han ser ut som en för mig typisk britt med den karaktäristiska kepsen/hatten ovanpå det halvlånga håret inramad av den fantastiska ”Sherwoodmiljön” som munkängarna bjuder på och den underbara brittiska engelskan. Hans sönderslitna vänstra tröjärm, innan armskyddet åker på, vittnar om att han avlossat ett oräkneligt antal pilar i sina dagar. Samtidigt tänkte jag på hur denna inte allt för långa (kring 175-180) eller biffiga karl kan spänna och skjuta en 122#-båge. När jag frågade honom om just detta så menar han att med rätt skjutteknik (och träning) kan även jag klara av att spänna och skjuta en båge på över 100# och visar direkt hur jag måste använda mina ryggmuskler då jag spänner bågen. Ett oerhört spännande möte för mig men framförallt för oss i St. Sebastian som fick möjlighet att närma oss den engelska långbågen på ett nytt sätt genom Steves erfarenheter och kunskaper.

Regnet höll sig borta och vi fick möjlighet att lyssna till en 5-minuters föreläsning om den engelska krigsbågen och förevisandet av tekniken att spänna bågar på 100+#. Tekniken kallas ”getting in the bow” och handlar egentligen om att man drar strängen ända bak till örat och då hamnar mer eller mindre mellan strängen och bågen, dvs ”in the bow”. För att kunna dra så långt är man tvungen att använda ryggmuskulaturen i slutskedet av draget. Sedan gäller det att flytta huvudet då man släpper strängen... Han berättade också att 120#-bågar som hans egen låg i de nedre registren bland krigsbågar och var vad 15-16 åriga pojkar förr sköt med. De flesta krigsbågar låg upp emot 180# och till och med över det. Antagligen vet Steve vad han pratar om då han bl.a. har haft möjlighet att granska och bygga rekonstruktioner av bågarna från Tudorskeppet Mary Rose som sjönk på 1500-talet.

Efter föreläsningen gick vi ner till ett fält på ca 300 meter och fick se skytteteknikerna i så kallad ”flightshooting” i praktiken och hur små förändringar i avlossningen av bågen kan göra att pilen färdas ytterligare 5-10 meter. Det är väl onödigt att säga att Steve var den som sköt längst av oss alla, avsevärt mycket längre. Över 250 meter och då hade vi ändå motvind. Världsrekordet med krigsbåge ligger på över 400 meter. Imponerande med tanke på att det är satt med en idegransbåge och en träpil. Han berättade också korfattat men målande om hur krigsföring med krigsbågar gick till och att det är mängden pilar som är nyckeln men också den psykologiska aspekten på de trupper som får ett pilregn över sig.

Vi kommer antagligen att få se fler Stratton-bågar i Sverige då Bengt numera är Steve Strattons och DIY Archerys representant i Sverige. Bengt kommer inom kort att få hem en provkollektion med bågar och om du är intresserad är det bara att kontakta honom via mejl på banjobengt@yahoo.se eller på 031-989509 alternativt 0709-534341. Bengt kommer antagligen att vara synlig på några av sommarens medeltidsarrangemang och då ha bågarna med sig. Om du är intresserad av vilka arrangemang det kan handla om så kontakta honom och bestäm gärna en träff.

Det var en mycket inspirerande och härlig dag på Kinnekulle och det är svårt att göra dagen rätta i en kortfattad text. Det var roligt att träffa Steve förstås men också alla andra människor som jag inte sett sedan september och framförallt er i Companie of St. Sebastian! Dessutom är den relik som ska bringa skydd och skicklighet nu avtäckt och framburen inför Companiets ögon. Den kommer att bringa oss lycka i bågskyttet denna säsong så ta er i akt, nu är vi på gång!

/Jonas of Mounthall, Relikbäraren

PS. En liten video från träffen utan ljud då micken visade sig vara trasig. Det kommer att läggas upp en längre video inom kort där Steve Stratton pratar om bl.a. skjutteknik med 100+# bågar. Håll utkik på denna blogg!

Fjädergigg

2010-01-31T01:58:00.000-08:00

En enkel fjädergigg som alla kan tillverka hemma. Den ersätter inte en ”riktig” köpt. Men är ett alternativ. Framför allt i historiska miljöer.

Den här avbildade och beskrivna giggen är gjord av formplywood. Men kan lika lätt göras i massivt trä. Alla ytor bör vaxas efter monteringen. Limspill blir då lättare att avlägsna. Längden på min egen gigg är ca 25 cm. Jag limmar fjäderlängder på minst 5 tum, och däröver. Då går det utmärkt att limma rakt. Pilen roterar ändå. Vill du limma korta fjädrar föreslår jag att botten i fjäderklämmans spår snedfasas i stället för som nu, centreras med den kilform som den fått. Om det är vänsterfjäder, skall fasen läggas åt vänster, om du tittar på giggens gavel . Det gäller oavsett vilken gavel som betraktas. Högerfjäder blir då självfallet det motsatta. Fjäderklämman som avbildas här är helt rak. Men lägg märke till att den har en avfasning längs med den uppåt- vända sidan. Det är den sida som trycks ner mot pilskaftet.

Klämman kan om man så önskar, ges en vridning genom att de båda halvorna hålls sammanpressade med två tvingar. Doppa så sedan klämman i kokande vatten. Ca 30-40 sek. Tag upp och vrid. Håll så, och spola under kallt vatten. Lägg att torka. När den har torkat borras två hål. Ett i vardera änden. I den ena klämhalvan limmas två trätappar fast. Fäst dem gärna, som en extra säkerhet, med en liten kil. Kilen skall pressas in 90 grader mot klämmans fiberriktning. Den motsvarande halvan skall lätt glida på dessa styrtappar som träpluggarna utgör. När mått tas för hålen tänk då på att trätapparna också skall tjänstgöra som långsgående glidstopp i giggen. Det skall vara tajt passning. Tapparna skall helst vara på gavlarnas insida när klämman sitter på plats i spåret. Klämhalvorna görs förslagsvis av hickory eller askremsor. Tillsammans bör dem hålla ca 10 mm. i tjocklek. Spåret i gavlarna bör vara ca.11.5 mm. Återigen, när klämman är färdig. Vaxa den. Alla ytor. Det gäller även trätapparna.

Själva giggen utgörs av två gavlar med en bottenbräda emellan. Botten kan förses med sidoväggar på 3-4 cm. höjd. Det ger en ökad styrka och stabilitet till giggen. Samtidigt får man en låda för lim och annat. Botten och gavlar sammanfogas med lim och trätappar. Se bild. Fattas limtvingar kan man vid limfixeringen först skruva ihop giggen. När limmet torkat skruvas skruvarna ut. Borra sedan upp hålen och limma in träplugg. Starkt och snyggt.

Här nedan medföljer ett förslag till gigg-gavel. Bredvid finns en trekant. Det är styrningen till skaftet. För över trekanten på en bit styvt läder. Borra eller slå hål med en hålpipa i dess exakta mitt. Trekanten skall sitta tajt på skaftets nockända. En av spetsarna skall peka 90 grader mot nockskåran. Den utgör markering för cockfjädern, och skall peka rakt upp längs med fjäderklämmans skarv. När nästa fjäder skall limmas vrids skaftet så att nästa spets står i samma läge.
Den här fjädergiggen får säljas, förbättras och utvecklas fritt av vem som önskar så.

- George Weiland

Vinterpyssel

2009-11-22T09:26:00.000-08:00

Tänkte visa att vi inte är helt inaktiva nu på den kalla delen på året, i alla fall inte jag (Robin). Här i bilden till vänster har jag gjort en pall med skeva ben och en liten korg i skolan som man kan använda till diverse lägerverksamhet kanske. Under dem är mina nya pilar, svart fjädrar med röd markering under, de får bli mina fin-pilar. Planerar att någon gång under vintern hyvla fram skaft i asp, ska ta ner några träd hos min moster. De är meningen att de ska vara "historiska", med hyvlade skaft smidda spetsar osv.

Till vänster har vi ett ny coif, ett par nya extra brokor och skjorta, det är bra med ett ombyte nu när det är planerat att vi ska resa land och rike runt med vårat växande kompani...

Nedanför dem har vi ett par grovhuggna patinor, har aldrig gjort eller gått i ett par sådana så det är något helt nytt för mig, får testa mig fram och se hur det blir i slutändan.

Knåpar ihop några knappnålar som ligger på patinorna, ska räta ut dem, vässa till dem och löda fast huvudet. Sen har vi en sked som jag gjorde i skolan, den blev jag väldigt nöjd med, försökte göra en kopia av en sked jag köpte av Sked-Anders.

Det stora projektet nu är den gröna rocken, morsan hittade ett bra ylletyg på en loppis och jag köpte fodret som är i oblekt ylle, ett jättefint tyg som jag också ska fodra min blivande struthätta med. Det enda som fattas i rocken är knapparna, ska de vara i tyg eller metall? Hittade ett par snygga på handelsgillet men problemet är att det står att de är från tidigt 1500-tal... De är rätt storlek och visst ser det ut som om det är en Yorkisk ros i mitten?:D Funderar också att sy fast ett st:George kors på ärmen på rocken.

Det som jag har på G när vi fått vårt röda tyg är det som är på bilden till höger. En ny struthätta, röd och svart med det oblekta ylletyget, dock utan knappar.

En ny doublet, har en röd förut men den är inte sydd efter något mönster så jag hoppas jag får lite bättre passform på den.

Ett rött och ett svart hos-ben ska det ev också bli.

Ett par nya ihopsatta hosor sydde jag i somras och jag ska göra de nya benen lite vidare så jag kan ha dom över om det är kallt. Övrigt i bilden är en min "jack" med ett rött tygband över, ett enkelt sätt att se vilka som är vänner, användes tydligen flitigt under medeltiden när man inte hade råd eller tid att förse gubbarna med "livery-coats" eller dyligt. Får jag tid och tyg över ska jag försöka släng ihop en livery-coat också.

Sedan har vi en väst som bär upp hosorna, har redan en sådan men tänkte ta med den som tips för de som har tänkt gå med i vårt lilla sällskap. Ett väldigt bra plagg när det är varm och man bär tjocka "jacks", gambesonger osv.

Det som det hänger på är som sagt om vi för det röda tyget innan sommaren...

Kista med smidda beslag, billhook, fottanglar, smidda spetsar och en flagga är också sånt som jag funderar på...

När ska man ha tid och råd för allt sånt?

Over and out, Robin of Redesdale.

Pilen har lämnat strängen

2009-10-22T04:31:00.000-07:00

Det är med viss stolthet som vi nu tillkännager födelsen av Companie of St Sebastian, ett försök till historiskt återskapande av ett engelskt frilansande bågskyttekompani under tiden av 1400-talets andra hälft.

Det kombinerade intresset för 1400-tal och bågskytte har funnits med oss olika länge. Gemensamt har varit att intresset har behövt någon form av bränsle, att vi skulle behöva något mål för vårt historiska hantverk och bågskytte. Att sy kläder, bygga bågar, åka runt på marknader är i sig saker vi uppskattar men det skulle vara kul att ha något mål med det. I denna frustration korsades Robins och Jonas idéer innan sommaren och tanken föddes att skapa en grupp för likasinnade. Göran nappade direkt på idén och nu, ett halvår senare har grunden lagts för Companie of St Sebastian.
Companie of St Sebastian vill vara en förening för historiska bågskyttar och vi siktar på att försöka återskapa hur bågskyttar i fält under 1400-talets andra hälft kan ha haft det. Vi kommer att låta oss inspireras genom att snegla mot de Brittiska öarna då det finns ett större utbud av historiskt material att tillgå där.
Ett mål med Companie of St Sebastian är att bidra till ett ökat intresse för och en höjd nivå på det historiska bågskyttet i Sverige. Bland annat av denna anledning kommer vi att sätta kravnivån för medlemskap lite högre genom att ha regler för kläder och utrustning. Vi har själva en vilja att höja nivån på vårt återskapande och genom gemensamma regler hoppas vi underlätta för oss själva och våra medlemmar. I initialläget ser vi detta som ett tvåårsprojekt där vi ämnar uppnå en civil standard till sommarsäsongen 2010 och en militär standard till sommaren 2011. Då detta är ett ganska stort projekt så vill vi inte stressa iväg utan ta det med ro. Vi har sakta börjat sätta upp ramarna för vår grupp. Dock är vårt primära mål att ha roligt och det ska alltid finnas tid för en fika…
Vi hälsar de som är intresserade välkomna att ansluta sig till Companie of St Sebastian. Håll utkik på denna blogg för kommande information.

/Companie of St Sebastian